omsider delade sig massan; så att en del gick tillbaka Köpmavgatau åt Tunafors, en annan del fortsatte vägen till Rinmans torg. Det förra partiet inslog fönsterrutor på flere ställen. I en gård inslungades en sten, stor som elt menniskohnsvud. I en annan gård instöttes en stock genom ett fönster. Det senaro partiet upplöstes dock snart, sedan det lyckats en jernvägsingeniör att med hotolse om afsked få bort de arbetare, som tillhörde jernvägen. Under allt detta oväsen hördes upprepade rop på konstapel Ödman, hvilken tycktes vara den som egentligen eftertraktades. I måndags afton hade man samlat sig utanför polisvaktkontoret. Samlingen utgjordes pu af endast arbetare från staden, största delen pojkar, som hurrade och skreko. Antalet ledare för tillfället torde ej kunna uppskattas högre än till 10 eller 15. Man fordrade poliskonstapel Ö:s afskedande, ja några skreko till och med, att hela polisen borde afskedas. Uppträdet afsåg tydligen att vara en demonstration mot poliskåren. Genom hurrandet och skrikandet tillströmmade inom kort en stor folkmassa. Seden t. f. borgmästaren länge, dels i samtal med enskilda, dels offentligt inför hela massan, uppmanat dem att skingra sig, men hvarje gång blifvit besvarad med hurrarop och skrän, upplästes upprorslageo, hvarefter massan småningom skingrade gig och drog bort under hurrarop och skrän. Vid 1,12 tiden var allt åter lugnt. Inga andra våldsamheter begingos, så vidt vi förnummit, denna afton. . — ra t:t——