et annat land — satt sig i besittning och som säkerhet för sin fordran af Strömberg behållit tvänne rexlar å ett sammanlagdt belopp at omkring 11,000 kronor och hvilka af den senare innehades för annan persons räkning. Att anskaffa denna summa såg han ingen utväg, alldenstund alla bjelpkällor vore uttömda och hans kredit lidit mycket på senaste tiden, och han inlemnade då d. 3 sistl. januari — icke d. 2 i samma månad såsom han af misstag uppgifvit i poliskammaren — tvänne af honom med talska accepter försedda vexlar å nyss nämnda belopp, den ena i Industrioch den andra i Skandinaviska kreditaktiebolaget. Dessa vexlar diskonterades, och sedermera följde den ena försalskningen den andra. De sålunda inslutna penningarne hade ban användt dels till att betäcka sina äldre skulder, dels ock till att infria de utlemnade med falsk accept försedda vexlarna. Ian förnekade, att någon del af dessa medel blifvit förstörd eller använd till hans enskilda behof, och sade sig vara beredd att till en annan rättegångsdag lemna fullständig uppgift så väl på beloppet at de nio falska vexlar, som han i här varande banker belånat och inlöst samt sedermera, efter hvad han trodde, förstört, som ock på de skulder, som dermed blifvit betalda. Ty ehuru han af fruktan för att väcka misstankar hos sina tvänne biträden ej fört något ordentligt kassakonto, hade han gjort anteckningar, med hvilkas tillbjelp han trodde sig kunna upprätta en fullständig förteckning öfver sina inkomster och utgifter äfven under innevarande år. . Ordningen kom derefter till förfalskningarne i Gefle. Härmed hade så tillgått, att Strömberg, som haft ansenliga penningetransaktioner med grosshandl, P. J. Bouvin i nämnda stad, under loppet af innevarande år såsom liqvid för sin skuld till denne öfversandt vexlar å tillsammans omkring 41,000 kr., 4 hvilka vexlar antiogen trassentens eller acceptantens vamn voro förfalskade. Ransakningen angående denna del af målet hör emellertid ej till Stockholms rådhusrätt, utan kommer att remitteras till vederbörlig domstol, hvilket i detta fall troligen blir Gefle rådhusrätt. Rådhusrättens ordförande, häradshöfd. Hård af Segerstad, frågade emellertid den anklagade, om han icke hade utlemnat några flera än de i det föregående omnämnda, till ett belopp af 41,000 kr. uppgående falska vexlarne. Hernösands enskilda bank har nämligen i dessa dagar, berättar Vesternorrlands Alleb., upptäckt sig innehafva en vexel å 6500 kr. af det Strömbergska fabrikatet, till hvilken hrr Sundin Potre i Hernösand fått släppa till sina namn som acceptanter. Enligt samma tidning hafva grosshandlarne Genberg i Sundsvall och J. E. Schaultz i Hernösand äfven genom de Strömbergska vexelaffärerna kommit i kollision med hvarandra. Hr Genberg hade till Hernösands rådhusrätt instämt hr Schaultz med yrkande, att denne måtte förklaras pligtig af honom inlösa tvänne vexlar till ett sammanlagdt belopp af 10,148 kr. 75 öre, hvilka vexlar at Gustaf H. Strömberg komp. lemnats såsom säkerhet för en af Genberg utfärdad accept. IIr Schaulta instälde sig emellertid genom ombud, vice häradsh IIjer tön, hvilken företedde en kontukurant, uttårdad och egenhändigt underskrifven af firman Strömberg, i hvilken dessa tvänne vexlars belopp fanns debiteradt hr Sehaultz och kontokuranten det oaktadt visade ett saldo till hr Schaultz favör, öfverstigande 3000 kronor. Denna sak förklarade Strömberg sålunda, att ofvan nämnda vexlar tillhörde dem, som blifvit sända till hr Bouvin och af denne sedermera troligen utlemnats antingen för diskontering eller ock i liqvid, samt förnekade på det bestämdaste, att han begått några andra förfalskningar än dem, som han redan erkänt. Ilan upprepade ännu en gång, att han till nästa rättegångstillfälle skulle hafva i ordning en specifik uppgift på beloppet och datum af de förfalskade men förkomna vexlarne samt bad, att ransakningen ej skulle fördröjas längre, än som var alldeles nödvändigt. Vid behandlingen af målet var, förutom allmänna åklagaren, jemväl tillstädes ombud för de trenne bankinrättningarne här i staden, hvilka belånat de förut omnämnda vexlarne, nämligen häradshöfdingarne C. Dahlgren och H. T. Benckert. Begge öfverlemnade åt allmänna åklagaren att å svaranden framställa de ansvarspåståenden, hvartill han kunde finna sig befogad, men, hr Dahlgren yrkade å Industrikreditaktiebolagets vägnar, att den anklagade måtte kännas skyldig att ersätta bolaget beloppet af den diskonterade falska vexeln jemte ränta, och hr Benckert förbehöli sina hufvudman, de begge öfriga hankerna, rätt att i Strömbergs konkurs göra sina fordringsanspråk gällande; — Målet uppsköts. Lundqvistska bedrägerierna voro i går föremål för undersökning i poliskammaren. Dervid blef upplyst, att hvarken Göteborgs handelskompani eller grosshandlaren Simon Hirsch J:son gjordt någon anmälan till poliskammaren om afvikne Lundqvists bedrägliga förfarande i de transaktioner, han haft med dess firmor. Den polisrapport, som utgjorde uppslaget och anledningen till den föranstaltade undersökningea, grundade sig nämligen icke på någon af de bedragne gjord anmälan eller-angifvelse, utan på de uppgifter om dessa brott, hvilka förekomma i måndagens Aftonblad, och det var med anledning af dessa uppgifter, som polismästaren förordnat, att så väl verkställande direktören i härvarande afdelning at Göteborgs handelskompani Hugo Fahlander, som grosshandlaren Hirsch J:son skulle till poliskammaren inkallas för att rörande i fråga varande förhålJanden meddela upplysningar. Båda de nämnda personerna hade tillstädeskommit, och uppgaf den sistnämnde, att han ansett sig icke hafva haft anledning .att göra anmälan om Lundqvists bedrägliga förfarande mot honom, alldenstund han bade i handen den af Lundqvist för erhållet lån å 30,000 rdr till honom pantförskrifna vara, 309 säckar kaffe, hvilka finnas förvarade i af hr Hirsch förhyrdt magasin i huset n:o 53 Drottninggatan. I fredags hade hr Hirsch, då han händelsevis passerat nämnda hus, kommit att gå in på gården, der magasinet är belåget, och dervid funnit det af honom ditsatta hänglås, hvartill han innehade nyckeln, vara borttaget och ersatt med ett mindre dylikt. Han hade då genast begifvit sig till Lundqvists kontor och af kontorspersonalen erfarit, att polisen varit i magasinet för Industri-kredit-aktiebolagets räkning, Hr Hirsch, som under tiden fått höra, att så väl nämnda bolag som aktiebolaget Göteborgs handelskompani lemnat Lundqvist lån mot pant af det samma kaffeparti, som han hade i sitt magasin förvaradt såsom pant för af honom i första dagarne af juli lemnadt lån, lät skyndsamt genom notarius publicus hos de båda bolagen reservera sin panträtt i varan, tilläggande hr Hirsch, att Lundqvist på honom öfverlåtit brandförsäkringsbref å varan. Ett lika beskaffadt dokument, ehuru af annat försäkringsbolag utfärdadt, förmälde hr Fahlander jemväl vara till handelskompaniet aflemnadt. Handelskompaniet hade den 8 juli å de i fråga varande 309 säckarne lemnat en försträckning på 3 månader å 35,000 rdr, mot det att Lundqvist på bolaget öfvorlåtit ett mellan Flvoelhalm namnat nå IÄ för. ——)— mem