— — — Men jag skall löra känna henne, sade han för sig Hon är väl uppfostrad, för sig ädelt, har någonting ide, högåraget i sitt sätt — blott så mycket att det höjer hennes älskvärdhet — och är utan tvifvel af ädel börd. Det är lätt att se, att hon är romantisk, lättrörd och varmhjertad. Jag har aldrig förr sett en qvinna, som jag skulle vara böjd att gifta mig med; men jag skall gifta mig med henne, vid Gud! Jag har aldrig önskat mig något; som jag oj fått. Denna flicka skall bli mina hustru, och nu måste jag upptäcka hvem och hvad hon är. Han erhöll snart upplysning i det afseendet. En hög zull flickstämma hördes plötsligt från de unga damerhop ropa: — Beryl — Beryl Star! Kom hit på en minut, är ni snäll. Under det Beryl gick att hörsamma kallelsen, yttrade Dane Conyers för sig sjelf: I — Beryl Star! Ett underligt namn, men passande för henne! Hon är engelska utan tvifvel. Men nu skall man göra miss Stars bekantskap. Detta var dock ej så lätt ens för Dane Conyers. Intet tillfälle att närma sig Beryl erbjöds honom under hela resan. De tre lärarinnorna hade Argusögon, och Beryl iakttog en sådan förbehållsamhet och syntes vara så omedveten om hans närvaro, att Conyers med stor inre förargelse såg sig föranlåten att hålla sig på afstånd. glutligen gynnades han dock af slumpen. Då ÅBonivard närmade sig Qaui du Montblane i Geneve, tog hans betjent ressakerna, under det Conyers sjelf skyndade att ställa sig på dena plats, der landningsbryggan skulle läggas ut. Det blef stor trängsel, då man skulle stiga i land: Mr Basset gick förut med en af lärarinnorna, och de båda återstående lärarinnorna skulle följa efter pensionärerna. Beryl, som befann sig midt ibland dessa, råkade snafva och falla. Inom ett ögonblick hade Dane Conyers sprungit till hennes sida. Han tog hennes arm i sin och förde