I denna jesuitisms namn har den carliatiske pretendenten för kort tid sedan vågat uppmana spanjorerna att antingen underkasta sig honom eller antaga segrarens lag. Till illustrerande af denna lag hafva hans horder efter stormandet af staden Cuenza mördat innevånarne samt plundrat och uppbränt husen. Denna segrarens lag har efter striderna vid Estella flera gånger tillämpats mot värnlösa fångar, hyilka mördats i massa. Uttrycket afrättat är falskt, ty afrättning måste åtminstone innebära ett sken af rätt. Bland de skändligt mördade finnes en preussisk officer, hvars graf ytterligare skändas genom de vidrigaste lögner. Mot det för sin andliga frihet kämpande Tyskland stå samma fiender som mot det för sin politiska frihet kämpande Spanien — bakom båda hela den bildade verldens sympatier i våra och kommande dagar. Häri ligger borgen för, att Tyskland och Spanien pkola, oaktadt alla besvärligheter och olyckor, komma till sitt mål och att det mot samma motståndare kämpande spanska folket kan vara säkert om Tysklands uppriktiga och bestämda deltagande. Såsom våra läsare siona, är i Tyskland åtminstone don officiösa agitationen för en inblandning från Tysklands sida i Spanions angelägenheter särdeles liflig, och man söker att gammanknyta de båda landens intressen agenom att rita den gemensamme lede fienden på väggen. Att något slags uppträdande från makternas sida eger rum till mildrande af det borgerliga krigets fasor och skyddande, om möjligt; af den enskildes lif och egendom, kan endast anses naturligt ; men att en enskild främmande makt som Tyskland inblandar sig så i ett annat lands inre angelägenheter, som t. ex. ett understödjande af den blokad å kusten, spaneka regeringen tillkännagifvit, innebär, det kan leda ttill följder så oöfverskåliga, att vi antaga, den tyska regeringen vid närmare eftorsinnande betänker sig först två gånger, irnan hon skrider dertill. Den första misstanke, som hon skulle väcka, och detta icke utan ett visst berättigande, vore den, att hon nu vill söka genomföra sin gamla af kejsar Napoleon för tillfället: korsade plan, en tysk furstes uppsättande på Spaniens tron. Har denna misstanke väl fått gro och utveckla sig, skall och måsto Frankrike låta sina krafter spela, och vi skulle befinna oss inför en situation, hvars dystra djup endast gissningspolitikon kan djerfvas pejla: Folkrättskongressen i Bryssel öppnades d. 27 d:s, och ryska ombudet baron Jomini, utsågs till dess president, hvarjemte man genast beslöt, att förhandlingarne skulle hållas hemliga. Såsom vi förut nämnt, framhärdar den europeiska pressen i att ställa ett allt annat än fördelaktigt horoskop för kongressens rosultater. Från rysk sida tyckes man mest frukta för någon tvist mellan de franska och tyska ombuden. Ryska regeringens organ i vestra Europa Åle Nord säger rent ut: De oundgängliga vilkoren för, att konferensen skall leda till verkliga resultat, kunna endast åvägabringas, om de franska och tyska ombud, som infinna sig å kongressen, äro lifvade af sörsopliga tänkesätt och visa nödig takt. Här ligger konferensens stötesten. Denna admonition skola väl vederbörande lägga på minnet. Kuriöst nog är att se de olika omdömena angående Tysklands ställning till kongressen. Det hette först, att Tyskland på det lifligaste intresserade sig för den. Ja, man sade, att planen framkommit efter förtroliga öfverläggningar mellan de båda kejsarne och deras statsmän, och man var tillochmed en tid villrådig, huruvida programmet utgått ifrån det tyska eller ryska kansliet. Men då senare England började visa sig kallsinnigt och stälde sig misstroget till saken, började man äfven visa sig något ljum i Berlin, hvartill kanske äfven medverkade den franska pressens förklaringar, att franska regeringen skulle genom sina ombud på kongressen ställa Tyskland till ansvar för det sätt hvarpå det förde det sista kriget; ty i det afseendet råder, som bekant, i hela Frankrike icke mer än en mening, denna må nu vara riktig eller ej. I anledning af denna omkastning erinrar ett utländskt blad om, att Tyskland vid detta tillfälle gått till väga på samma sätt som emot Frankrikes förslag om en kongress år 1863. Bismarck, som då satte det största värde på Frankrikes vänskap, träffade hemligt aftal med England och lät detta förkasta förslaget, hvarefter han gömde sig bakom dess rygg. Nu behandlas Ryssland på samma sätt. Det heter först att Frankrike deremot skulle iakttaga samma athållaamhetspolitik som England; men af de diplomatiska aktstycken, som framlagts, finner man tvärtom, att Frankrike genast afgifvit ett till mötesgående svar. Det heter neml. i hertigens af Decazes svar på en förfrågning af Englands sändebud i Paris, lord Lyons, d. 23 juni: å kejsaren af Ryssland väckt ett förslag, för hvilket han sjelf personligen intresserar sig, kan den franska regeringen ej annat än erkänna denne store monarks välvilliga motiv och har derför Jkänt sig uppmanad att utan tvekan gifva sitt samtycke. I Tyskland häktas och bötsälles alltjemt katolska prester. Nu senast har den vikarierande biskopen i Posen Janiezewski häktats och bortförts. Man känner ej bestämmelseorten. Furst Bismarcks helsotillstånd är sortsarands i allmänhet godt, skrifver man från Kiseingen. Det genom förladdningen frän Kullmanns pistol förorsakade såret är likväl ännu icke läkt, utan vållar fursten plågor, isynnerHA 138 1. 1882832.. AA