uset, åsyftade att sländerna skulle af K. M:t egära tillsättandet af en komitå för utarbeande af förslag till nationalrepresentationens mbildning. Antogs detta förslag, så betrakade G. denna åtgärd såsom ett erkännande t ständerna att de insett sin oförmåga, att nder dåvarande förhållanden föra frågan ramåt. Han ansåg, att regeringen borde med nvändande eaf sin moraliska makt stiga fram medlande emellan de olika intressena och säga tt något måste göras och med stöd och biträde i flertalet bland nationen ssansade och vältänande medlemmar, bereda framgång och slutlig ogor åt reformen-. Hutvudsaken var således, tt regeringen toge frågan under sin ledning: n sekundär sak vore om en komite borde illsättas, och derom borde regeringen ega att destämma efter bebag. Mot förslaget bade nmärkts (egentligen af dem som voro refornons motståndare) att man ville exponera koiungamakten. Om det vore meningen, så skulle G. icke hafva biträdt förslaget. Förvållandet var ock ganska enkelt. Det förslag ill ny riksdagsordning, som af komitga blet ramlagdt, skulle af regeringen öfverlemnas ill ständerna antingen såsom sin proposition eller också blott och bart med förklarande att lon af städerna begärda komitn hade verkställt sitt arbete. I förra fallet blef frågan naturligtvis mera stöld på spetsen; i senare fallet intog regeringen en neutral ställning, ötverlemnande komitens arbete åt sitt öde och regeringen riskerade i positiv mening icke något genom ett afslag. Men osäkert kunde likväl vara om styrelsen ginge alldeles fri från afbräck i sitt anseende. I eva fallet äfventyrade regeringen att det af henne acceplorade förslaget icke godkändes, i andra sallet tillvitelsen att göra intet, der ett stort och orkändt behof fordrade handling och kratt. Det senare alternativet vore det sämsta, ty valdes det, skulle söljden blifva, att regeriagena ginge miste om de goda stridskrafterna, som bestodo i alla sansade medborgares bifall och understöd, och det vore vida mera betänkligt än om regeringen en gång misslyckades i en proposition; detta är nomligon någonting — yttrade G. — som i Sverige ingalunda bör betraktas så som i andra länder t. ex. i Frankrike och England, der det representativa systomet står på en helt annan ståndpunkt. Afslagna propositioner från konungen höra ju så godt som till ordningen för degen hos oss, åtminstone inträffar sådant flero gånger vid hvarje riksdag, och jag förstår icke rätt, hvarföre man just nu skall hafva en så panisk förskräckelse för hvad som eljest anses föga anmärkningsvärdt eller farligt för tronens anseende. iAi— g —