sörsvsrarerken vid Valendiapartan.Ngleniaerhöll då uppmaning att gifva sig, hvilken har besvarade med ordet: Aldrig! Carlisternas old ökades under natten. På morgonen d. 14 tillbakaslogos ytterliga fyra anfall af roge ringetrupperna, fastän de ledo brist på föda och vatten. Sedan beskjutningen varat inalles 56 timmar, satte corlisterna sig i besittning af torget, och Yglesias gaf befallning om återtäg till fästningen, der han hoppades kunna fortsätta striden; men då ban kom fram till San Pedro gatan, blef han varse 4,000 earlister som kommo medryckande från söatetHuru de kommit dit, vet han ej. Yglesias föll nu med alla sina officerare och sitt manskap i carlistornas händer, hvilka derpå gåfvo signal till plundring och blodbad. Flere bygnader uppbrändas, många hus plundrades och innevånare mördades. Carlisterna utkräfde och bortförde två ärs skatter, en mängd varor och födoämnen och förstörde en del befästningar. Cnenzas läge i en hög bergig trakt vid stora landsvägen mellan: Madrid och Valencia, ungefär 13 svenska mil från hvardera af 1 dessa städer, är ganska rigtig. Det är nästan en klippborg, hvars innehafvare avårligen kunna fördrifvas, under det de från sitt näste kunna oroa vidsträckta trakter, både mot Kastiliens jemförelsevis kala elättland och mot öster de landskap, som genomatrömmas af floder till Medelhafvret, af hvilka Jucar flyter förbi sjelfra Cuenza, Och det är en sådan plats, som carlisterna nu hafva besatt; huruvida de skola kunna behålla den, är en annan sak. Befälhafvaren öfver regeringens nordarmå, general Zabala, hkr måst minska gin egen styrka och skicka 8 bataljoner ned mot Cuerza. Regeringsbrigadieren Lopez skall hafva befriat en vid Cuonaza tillfängatagen afdelning regeringatrapper samt tilltängatagit det carlistmanskap som bevakade dem. I norr ser det allt bokymmersammare ut för rogeringshären, hvars långsamma rörelser trotsa hvarje utländek faktikers förstånd. En korresp. till Köla Zeit. säger, att om carlisterna bär hade artilleri, så skulle de helt enkelt med några djerfva angrepp kunna upprifva nordarmåön. Emellertid synes det nu verkligen vara faktiskt, att carlisterna fått sig artilleri, hvarför de och besätta deslläerna till Biscaia och Alava. Inom Frankrikes nationalförsamling har regeringen vid behandling af budgeten för Algier3 begärt anslag till anläggande af en 15 kilometer bred och 20 till 40 tot djup kanal från Gabesbugten till söder om Tunis och Constantire, der en 350 kilometer lång och 60 kilometer bred ipsjö skall skapas i sandöknen. Lessops har beräknat kostvaderna till 12 mill. Regeringen säger, att planens utförande skulle kraftigt främja Algiers uppblomstring. Hvad Algier beträffar, ha de franska tidningarne börjat fästa vederbörandes uppmärksamhet på några oangenäma tecken, som visa sig i denna koloni. Så säger ett blad: ÅAraberna väpna sig. De köpa gevär och krut i betydande mängd, och något skäl derför måste finnas. Och det är den upproriska agitation som pågår inom etammarne. Här i Constantine är det allmänt käsdt, att vapenhandlarne sälja många flera gevär än nägonsin förut. I Tunis säljas dubbelbössor af Littichs tillverkving i bazarerna till lägre pris än deras tillverkning kostar. Det gör detsamma hvem som betalar skilnaden. Frankrike har många fiender, som gerna vilja åsamka det förvirringar. Dessa gevär qvaratanna icke i Tunis, utan införas i Algeriet. I medeltal passera 10,000 gevär och 500 centnor krut tunesiska gränsen hvarje vecka för att utdelas öfver bela Algeriet. Regeringeno i Italien offiociösa blad Upinione säger, att ryktena om underhandingar mellan makterna angående inblandning Spaniens angelägenheter sakna grund. Hvarje sådan inblandning skulle strida mot den nyare olkrätten, och regeringen i Madrid har för srigt icke begärt denna inblandving. Madridegeringen väntar att bli erkänd af makterna, ch de ossiciösa underbandlingar som inledts sse endast detta — Artikeln betyder väl, att talienska regeringen besvarat påstötningar som Rär med ett nej, förrän Madridregerisgen rhänts.