ND , UOÖhnhgen Vverkugen ståller sig på mareokalkens eida. Den czechiska frågan har — efter att hafva legat i ett slags dvala allt sedan genomförandet af grundlagsförändringen i Osterrike år 1873, hvilken beröfvade landtdagarne deras rätt att ur sin midt skicka ett bestämdt antal deputerade till riksrådet — ånyo blifvit föromål för uppmärksamhet på grund af en underrättelse om, att kejsar Frans Joaef skall i slutet af nästa månad besöka Böhmens hufvudstad Prag, såsom det säges för att der åse en följd af militära öfningar, hvilka skola utföras af flere armåkårer i de trakter, som utgjorde skådeplatsen för de blodiga trässaingarne under julidagarae 1866. Kejsar Frans Josef har två gånger — under ministerierna Schmerling 1863 och Hohenwart 1871 — lofvat böhmrarne att komma till deras hufvudstad och låta sig krönas med den gamla Venzelkronan i Prags domkyrka, men detta löfte har bittills ieke uppfylts. I angusti 1871 hade kejsaren till och med sagt, att han gerna erkände konungariket Böhmens politiska rättigheter och ville bekräfta dem genom kröningen i Prag, men grefve Hohenvwarts entledigande och Auerspergs utnämning till premierminister (okt. 1871) giorde, att planen måste åter uppgilvas. Det czechiska folket. har allt sedan den tiden måst låta sig representeras af tyska deputerade både inom riksrådet och på landtdagen i Prag, emedan det icke vill, genom att deltaga i dessa förhandlingar, ådraga sig skenet af att erkänna de författningsändringar, som företagits af och till förmån för riksrådets tyska majoritet. De ezochiska partiledarnes lösen har allt sedan 1871 ständigt varit: afhållsamhet från hvarje lagstiftningaverksamhet, som utgår från det närvarande riksrådet. Då det genom en konstigt ordnad vallag och genom en stark tryckning från regeringens sida 1872 lyckats det tyska partiet i Böhmen att ernå majoritet äfven på landtdagen i Prag, fastän den czechiska befolkningen utgör mer än ?;:delar af innevänarnes antal i Böhmen, utträdde 84 czechiska deputerade under protest i landtaagen. I år ha, under dagarne från d. 3 till d. 5 d:s, på regeringens betallning nya val egt rum i Böhmen för att besätta de sålunda lediga blifaa platserna å landtdagen, men resultatet var, att inom alla kretsar återvaldes czechiska deputerade, hvilka äro på förband eniga om att influna sig på lanatdagen, som alltså fortfarande skall vara en tysk partiförsamling. Den tyska pressen i Wien hade hoppats, att split skulle vid valen uppstå mellan det -gammal-czochiska och ung-ezechiska partiet, af hvilka det sistnämnda då och då förordat uppgifvande af den hittills följda afhållsamhetspolitiken, men detta hopp har så föga gått i fullbordan, att till och med de få ung-enachiska kandidater, hvilka vid valen trängde igenom, halva förbundit sig att icke deltaga i landtdagens sammanträden. Att tåligt vänta och afvakta en tidpunkt, då kejsarens öra åter är öppet-, sådant är det program, som partiledarna Palacky och Riegor hafva framlagt för sina landsmän till etterföljolse. Hoppet om, att denna tidpunkt no kunde vara kommen, har naturligtvis funnit näring genom den oväntade underrättelsen om, att kejsaren skall gästa Prag. Neua freio Presse bar blifvit något orolig genom nyheten om denna resa och varnar czecherna mot att ånyo öfverlemna sig åt illusioner om en Åatatsrättslig utjemning eller om en förestående konungakröning. Men om det också är afgjort, att kejsaren endast för de militära revyernas skull och som öfverste krigsherre gästar Böhmen, skall det likväl under bans vistande i Prag avärligen kunna undvikas, att den czechiska befolkningens ledare söka närma Big suveränen med deputationer och politiska adresser samt att i så fall politieka frågor åter kunna komma å beno, hvilka den tyska pressen helst framställer som döda och maktlösa. I alla händelser följer den liberala pressen i Wien med missnöje den ökade rörelse, som under de sista veckorna yppat sig bland czochorna. Under den varma sommartiden, då det ongoloka parlamentets sammanträden nalkas utt slut, hvilket brukar egarum i början af auzusti, förhandlar man gerna om ett eller ansat förslag, som brukar framkomma under varje session, men endast för att förkastas. Itt förslag af denna art är införandet af röstätt för qvinnor, hvilket inlemnades af Forytb, men denna gång icke varit nog lyckligt tt komma under debatt. Disraeli har vid föregående tillfällen koetterat litet med Mills älsklingsidå om qvinana rösträtt, men endast så länge han var i ppositionon. Sedan han nu sjelf kommit till äldet, tyckas hans sympatier för detta lagörelag hafva märkbart svalnat. Gladstone har enom miss Lydia Becker i Manchester motSit en adress från 18,000 qvinnor i Storbriinnien. Denna adress har han besvarat med n skritvelse, hvari han i korthet hänvisar till na föregåande uttalanden i parlamentet och rklarar, aft ban förbehåller sig full handagafrinee i denna som andra frågor. De dåda statsmännen ha således svarat sk ed ott bleklagdt noj. ke Den af Spaniens eller rättara Madrid-då geringons offloiela tidning meddelade berätjag se om Caepaas iutagande af carlisterna der i sin helhet eålunda: mi På morgonen d. 13 d:s angrepo 8,000 I tå lister under besäl af Don Alfonso, som åt1 0, ljdes af Doana Blanca, förstaden Carreteria. tioo första tre anfallen tillbakakastades, men för geringsbefälhatvaran Yglesias måste, omeden mä mn fann sig omringad, uppgitva förstaden Un