Alldns namn, och när dertill kommer, att jag säger äfven mitt namn vara falskt, blir ni ohjelpligt störtad. Binggrens sista ord Åvälj nu emellan vanheder och ett fördelaktigt giftermål! hade framkallat det utrop af förbittring Lagerkrena låtit höra, straxt innan han störtade ut ur rummet der han emottagit detta förfärliga meddelande. , IX. Då den stackars Marie lemnade Lagerkronas boning var hon så vacklande, att den ofvannämnda gamla madamen, som väntat utanföre, till bälften måste bära henne hemåt. Men plötsligt rätade hon upp sig och gick med fasta steg. Det var en af dessa hastigt påkommande tankar, hvilka drifva qvinnan till handling. Hon måste göra något: hvad, visste hon icke sjelf; hon måste rädda Lagerkrona: på hvad sätt kunde hon ej förklara. Då de hunnit fram till Binggrens hus, bad hon i bestämd ton sin följeslagerska gå med till Julia; det var denna hon hoppades på ett eller annat sätt kunna besegra. Dörren till Jalias rum stod olåst; de gingo in, men ingen fanns der. Ett ljus stod och brände på bordet. Julias chiffonier var öppen. d En hastig tanke bemäktigade sig Maria. — Kom med, sade hon till den gamla qvinnan; vi måste se i Julias papper. I den företa låda, Marie; öppnade, låg ett papper, på hvilket patron Ajldåns namn var skrifvet upprepade gånger.