— — — — —— . (Insändt) litt ord om rätt skrisningen. Det lifliga intresse, hvarmed denna fråga nu omfattas och bearbetas, kan icke vara annat än glädlande för hvar och en som håller modersmålet kärt. Vårt språk har på de sednaste årtiondena mycket utbildats i skönhet och uttrycklighet, men osäkerheton i sättet att skrifva det har icke förminskats; kanske snarare tvärtom. Det är altså tid att nationen omsider får rättelse häruti, och att de lärde, såsom ock sker, gifva sina räd till ledning. Att hvar och en för sig gör upp sina grunder efter förmodad insigt och egna tycken, synes icke mer vara som sig bör. Men förbåttriogsarbetet är nog allra svårast då flere skola vara med derom, och fleres röster vägas; ty ett språks former låta sig icke ställas genom ett dekret. Språket är en lefvande organism, som till en viss grad går sin egen gång, och ofta ej ens kan hejdas på sina afvägar, än mindre ledas dit det bestamd icke vill. En öfverlägsen skriftställare har rttundom med sitt efterdöme kunnat väsendtligen bestämma sitt språks utseende och form, såsom vi med åtskilliga tungomål hafva sett; men detta kunde ske i fordna tider, då skriftställarne icke voro så många som nu. I våra dagar torde den nödiga reformen icke kunna ske annat än genom samarbete; men också kan skäligen antagas att blott en lagstiftning icke är nog, då ingen kan svara för lagens efterföljd, och på etterföljden är det dock som lagens trukter bero. Då efterföljden här icke kan vara annat än frivillig, blifver med detta upgefär på samma sätt som med en modesak. De som hafva last och förmåga att gifva föredöme, de framställa sina prof, och allmänbeten tager efter, allt efter lust och fallenhet och smak, och hvad som vinner mesta efterföljden, det blifver det rådande modet, det må nu vara det rättaste, det förnuftigaste, det förståndigaste, eller icke. Uti modesaker för dagen torde föredömena mestadels utgå från en nyck; men i en litterär eller AA TR