trakten, en qvinna som nu begråter sitt döda barn, hvilken har tidigare anspråk på er man på grund af ett giftermål utrikes. Hvad säger ni om det? — Det är falskt, liksom det mesta af hvad ni säger, svarade Olla föraktligt. : Fi tror det? Ni ville ej bli min hustru — huru skall ni tycka: om månne att vara min svärdotter; hustru till min son, som före er har en hustru i lifvet? Ty Jasper Lowder, er vackre brudgum, är min icke erkände son. Slägtskapen skall dock föga gagna honom, det kan jag säga er båda, ty jag skall aldrig offentligt erkänna honom, ej heller skall jag någonsin gifva honom en penny af mina penningar. Jag skall öfverlåta åt er båda qvinnor — er, Olla, och den första hustrun — att uppgöra hvem som skall få behålla honom, så vida ni ej föredraga att vädja till lagen för aft få er glade Lotharis straffad för tvegifte. Men, tillade han, om ni börjar att draga er tillbaka från den skurk ni gift er med, är jag villig till att fortfarande vara er vän. Tressilian lyssnade med stor uppmärksamhet till denna tirad, som spridde ljus öfver åtskilligt då han drog sig till minnes den historia Lowder berättat honom på det sardinska fartygets däck den stormiga qväll, då de båda unga männen först framställdes för läsaren. — Åh, ni är således mr Deverenx Gower, Jasper Lovwders far! utbrast han. Jag har hört talas em er förut Er son, mr Gower, är på slottet Tressilian i Gloucestersbire under ett antaget namn. Mitt namn är Guy Tressilian. Mr Gower upprepade namnet med stor förvåning. — Ni är ej Jasper Lowder? sade han med matt stämma och i en ton af djupaste bestörtning. — Jag har ej den skammen. Jag är son af sir Arthur Trossilian. Er son, mr Gower, är på slottet Tressilian under mitt namn. Han tror mig vara evagsint och har tillegnat sig både mitt pama och min ställning genom