U Utsigterna äro fortfarande vackert En indisk farstes fyrdubbla bröllop. (Från Daily News indiske korresp.) Tilllfälligtvis fick jag förra månaden (april) höra, att H. K. H. Tukkutsiogh Inswunstsing, som bär titel af Thakore till Bhownuggur och står under uppsigt af en engelsk och en hinduisk förmyndare, satt skulle fylla sitt sjuttonde år och samma dag gifta sig med fyra — säger 4 — hustrur på en gång! Det är 200 engelska mil från Bombay till Bhownuggur, som ligger på Kattyvar halfön, der hungersnöden ännu icke härjat. Thakoren står på god fot med engelska regoringen, alldenstund hans familj alltid visat Bin trohet i de 150 år, sedan den trädde i förbindelse med engelsmännen. Den unge Thakoren har blifvit uppfostrad i Rajkumanskolan för infödda furstar och har alltid visat sig flitig och samvetsgrann, fastän han för öfrigt icke ådagalagt några lysande anlag. Landet är blomstrande och innebyggarne ha så klart begrepp om vattnets betydelse, alt der i riket finnas icke mindre än 8200 brunnar, utom kanaler, floder, vattenhållare och insjöar. Då jag anlände till Bhownuggur, råkade jag midt upp i festligheterna för det fyrdubbla brölloppet. D. 19 april vigdes Thakaren vid en dotter till den store fursten af Wudvan, en prinsessa på femton år samt vid en syster till kronprinsen af Gondul, en ädel qvinna, lika ryktbar för sitt förstånd som sör sin skönhet och stora förmögenhet; men hon är endast 15 år. Nästa dags morgon fallbordade Thakoren aitt fyrdubbla äktenskap, enär Rajpootceremonierna äro för vidlyftiga för att jyra bröllop må kunna åvägabringas på en dag. De slickor han andra bröllopsdagon äktade voro den tjugotvååriga sastern till regerande fursten i Wankener och en tio-å elfvaårig dotter till en mäktig godsegare från Dank. Då jag redan nämt att brudgummen är blott sjutton år, bör läsaren sjelf kunna tänka sig känslorna hos en ung man, som på en gång kommer i besittning af en tjugotvåårig, ståtlig qvinnas fullmogna behag och en elfvaårig flickas barnsliga älskvärdhet. Vid dylika, storartade festligheter förekommer vanligen en hel hoo eqvaller, och jag undgick heller icke i Bnhownuggur att höra omtalas, att, oaktadt den unge Thakore kände sig starkt tilltalad af sin wankenerdrottnings allvar och sin wudwandrottnings majestätiska värdighet, samt af sin omyndigt lilla dankdrottnings söta barnslighet, så hade dock hans brud från Gondul helt och hållet eröfrat hans hjerta. Denna hans favoritgemål bar lärt litet engelska och vill nu också lära spela fortepiano; och fastän wudwandrottningen är hans första hustru, emedan hon har det blå blodet i sina ådror, kan gonduldrottningen återigen öfverglänse henne genom en hemgist, som kunde anstå en furstlig millionär. Långt före bröllopsdagen började festligheterna i Bhownuggur. Brudarne skulle nemligen föras från sina hem till Thakorens residensstad, och af denna avledning blefvo, fjorton dagar före bröllopet, fyra gamla och bepröfvade hofmän med stor högtidlighet utsända till Wudwan, Gondul, Vankener och Dank. Den unge Thakore ledsagade dem genom gatorna med ett storartadt följe. Men denna första procession var blott en inledning till följande länga marscher och kontramarschor vid solsken och fackelsken, under trumpeternas klang och med dansare dansande i takt; surstens lifvakt till fots och till häst; stora elefanter makligt vaggande åstad med sina gyllene och himmelsblå täcken; kameler och stridshästar ; trumslagare, bearbetande små trummor af all lifskraft; pipare och guitarrspelare; den kungliga vagnen, ledsagad af en oöfverskådlig rad at alla slags åkdon; härtill kom den stimmande mängden af Bhownuggurs pöbel — alltsammans bidrog att göra de fyra sändebudens atresa ytterst storartad, efter infödingarnes begrepp, ty en offentlig procession bör, efter den hinduiska uppfattningen, framförallt vara brokig och stojande, något som denna var i högsta grad. Thakoren tog sig ut, i spetsen för detsamma, som en påfogel; musikanterna kände, att harmoni och takt borde vika för ljudets styrka, hvarföre de också blåste i sina koppartrumpeter, så att ådrorna svullnade i deras ansigten. Hoffolkets dyrbara drägter, guldfransar, flaggor, hästar och kameler med täcken af de bjertaste färger och de mest fantastiska mönster, de prålande guldkedjorna och plåtarne på de okarlakansröda bufflar, som drogo den lägre adelns vagnar, — allt, blandadt tillsammans, gaf den orientaliska scenen sin tillbörliga glada förg. Processionen drog förbi ÅPerl-gården, det praktfulla slott, hvarest engelska ambassaden är inlogerad och försvann derefter utom staden. Nu förflöto 14 dagar. Derpå stormade det ånyo på med. nya processioner från alla håll; icke allenast de processioner, som återkommo med brudarne, men processioner i oändlighet från alla rikets delar, som infunno sig i avledning af högtidligheterna. Det blef 22 5— 222 Jss U UsDUD