— Ett ord, Palestro: res i natt, utan dröjsmål och jag skall ansvara för er säkerhet. Dröj, och ni är förlorad. Skrif till mig från Neapel. Låt mig få underrättelser hvarje vecka, och ni skall finna, att jag står vid ord. Den dag då jag blir sir Guy Tressilien skall jag sända er en ytterligare summa på två tusen pund. — Tack signore! Jag skall vara trogen som stål. Jag svär vid Madre di Dio och alla helgon, att jag ej skall förråda er. Jag svär att vara er trogen vid detta korsets tecken! Och medan Palestro talade svängde hen sitt finger I luften till ett korstocken. Han hade svurit en ed, som skulle vara bindande för honom. Låg och falsk och samvetslös som han var, hade han dock en obestämd vördnad för den religion hans mor lärt honom i hans oskyldiga barndom, och han skulle ej ha vågat bryta denna ed. — Det är väl, förklarade Lowder. Och nu till penningarne. Följ mig. Hen gick förut och visade vägen. Månen, som varit dold bakom täta moln hela aftonen, framträdde nu och gjorde Lowders och Palestros gestalter bättre synliga för baroneten. Sir Arthur följde efter, hållande sig i trädens skugga. Lovder visade vägen till den afskilda plats, der han gömt de stulna penniogarne i ett ihåligt träd. De båda månnen och deras osedde följeslagare stannade vid denna plats. Lovder stack ner handen i den ihåliga trädstammen och utdrog penningpåsen. — Här är den, sade han, i det han lät den falla tungt till marken. Tag den och begif er i väg. — Ett ögonblick, signore, svarade Palestro, i det hans girighet ett ögonblick öfvervann hans fruktan. Jag skall se på penningarne. Sedan han med glänsande ögon granskat den gula metallen, yttrade han: — Allt rätt! Tack, signore! Ni skall få underrättel