19 och 20 juni flera stycken vrakekor förolyckats. Ej mindre ån fyra stycken sådana från Thorhamns socken och en från Sanda saknas; omkring tjugo personer, unga och raska män, hafva då med dem gått förlorade. Några stycken ekor lyckades att taga sig i land, men med förlust af all fiskredskap. Det säges, att en fiskare blef af ett förbiseglande fartyg uppmanad att vända åt hemmet igen, emedan man bade att vänta ett mycket svårt väder. Fiskaren lydde och blef räddad. En annan eka, som ock lyckades nå landet, nödgades på några alnars afstånd åse, huru en båt omstörtades af vågorna och huru manskapet, som kommit upp på dess köl, uppslöks af vågen, utan att något kunde göras för dess räddniog. — Från Mjellby skrefs den 21 juni: Stormen sistlidne fredag och lördag har tillfogat här varande fiskare stor skada. De flesta begåfvo sig i fredags ut på fiske och återkommo dels i lördags, dels i söndags, alla med mer och mindre skadade redskap; somliga hade helt och hållet förlorat desamma. Från Hörvik t. ex. hade trenne båtlag förlorat alla sina sillgarn, uppgående till sammanräknadt 180 stycken, värda minst 1,500 kr. De trenne båtlagen voro Hans Jönssons, Nils Larssons och Nils Anderssons, af hvilka dock Hans Jönsson hade förlorat utanför Bornbolm sistl. torsdags natt genom en brigg som öfverseglade länken tätt invid båten, hvarvid en lycka i olyckan var, att Ålänkenbrast, ty eljest bade äfven båten blifvit förlorad. För de tvenne andra hade -länken brustit med anledning af stormen, och de sjelfva med båtarne måst -länsal, den ene till Utklippan, den andre till Sturkö, hvarifrån de återkommo i söndags med tomma båtar. Intet menniskolif från Hörvik hade blifvit spildt. fits de öfriga sisklägena saknas fullständiga uppgifter. Öfverste A. F. Tscherning, den allmänt kände politiske partimannen i Danmark, har aflidit af bröstinflammation, 78 år gammal. Han var i tiden en rikt begåtvad personlighet, som utöfvade ett stort, både gagneligt och skadligt, inflytande påsde allmänna angelägenheterna i Danmark. Som helt ung officer skickades han till Frankrike med den danska hjelpkåren 1815 och erböll derpå understöd till att studera i Paris; det var derför intet under, att den franska andan kom att dana hans egen. I 18 år förestod han som sin fars medhjelpare statens fabriker på Frederiksverk och hemtade härifrån ej ringa tekniska insigter, under det samlifvet med arbetarne utvecklade bans demokratiska sinnesriktning och ingaf honom förtroende och tillgifvonhot för de arbetande klasser. Derifrån skickades han år 1828 som åskådare med franska expeditionen till lord Byrons Morea, och då hanskom tillbaka, blef han en kort tid lärare vid artilleri-kadettskolan, hvilken befattning han utbytte mot den som instruktionsofficer och lärare i praktiskt artilleri vid den militära högskolan. Men hans fria, då i dubbel mening paradoxa åsigter samt den frimodighet, hvarmed han uttaJade dessa, kunde icke tålas under Fredrik VI:s regeringesystem. Han skickades år 1833 åter till utlandet på låvg tid för att undersöka åtskilliga staters hörorganisationer och fick, sedan han i detta ärende rest under 5 år, lof att öfvertaga först ledningen af några kolgrufvor och sedan förvaltningen af en jornväg i det södra Frankrike. Efter Kristian VIII:s tronbestigning återkom han till fäderneslandet för att intaga den lemnade platsen vid artilleriet, men återigen endast för kort tid. Han dolde icke, att han var medarbetare i Feedrelandet, hvilket väckte det missbag, att hau vid slutet af 1841 begärde sitt afsked. Han sysselsatte sig nu med lednioged at åtskilliga enskilta företag, men mest med att skrifva i Feedrelandet artiklar i stafsrätteliga frågor. Ploug erkänner sjelf, att Tscherning egde stor del i det inflytande bladet då hade. Denna hans verksamhet och ställning till det nationala partiet gjorde emellertid, att han i mars 1848 inkallades af Fredrik VII som krigsminister i ministören. Som sådan utvecklade han en rastlös ifver och ihållighet, men upphetsade på samma gång stämningen såväl inom som utom bären genom oöfverlagda handlingar och yttranden. Han blef också hufvudorsaken till ministerens fall i november 1848. Derofter deltog han med stor skicklighet i grundlagsförhandlingarne, men aflägsnade sig sedan allt mer och mer från sina förra vänner och gick med de män, med hvilka han då satt tillsamman i det af honom sjelf 1846 stiftade Bondevennerbes sällskap. Hans verksamhet som representant, talare och skribent har varit otrolig, tills han om sommaren 1866 drog sig tillbaka från det offentliga lifvet. Fedrelandet säger om honom bl. a.: Det är naturligt, att en så sammansatt, af lysande egenskaper, starka lidelser och stora svagheter blandad natur som Tschornings måst blifva mycket olika bedömd: man har hatat och utskällt, man harf trott på och tillbodt honom. Han förtjente intetdera. Hans största svaghet var en materialistisk litsåskådning; i den hade såväl hans myckna lösa tal som hans sontimentala demokratism sin grund. Men han var dock ena af samtidens störste och intressantaate gestalter, och han bar ärligt förtjont sitt fonterlands tack för hvad han gjort. Prins Alexander af Nederländerna, som för närvarande är på besök vid danska hofvet, ämnar att under första hälften af denna månad besöka Sverge och Norge. Enligt A. B. lärer prinsen från Köpenhamn begifva sig till Sofiero för att der uppvakta drottniog Sofia. Den 7 juli är det meningen att prinsen skall sammanträffa med konung Oskar vid Herrljunga, hvarefter han den 9 lärer anlända till Stockholm. 2 A J B(