—— — —ö6 Bref från London. (Till Goteborgs-Postens utgifvare.) Inledning. — Om våra korrespondenters vanliga älskvärda egenskaper. — Förord till läsaren. — Några svenska konstnärsnamn. — Intresset för konsten i England, dess enkelhet, dess konservativa skaplyone. — Musiken i mera enskilda kretsar. — Festmiddag för välgörande ändamål. — Taffelmusik. — Soire med musik hos frih. Hochschild. — Ytterligare skandinaviska tonkonstnärer. — Den svenska damqvartetten. London d. 22 juni 1874, Sent om sider griper jag mig an, förbigående de vanliga ursäkterna för försummad brefvexling, med ett försök till efterkommande af din vänliga påstötning, att låta din tidnings läsare få del af en eller annan iakttagelse eller betraktelse från den stora observationsstation, hvarest jag nu befinner mig sedan flere år. Gerna skulle jag genast hafva mottagit ditt anbud att blifva en London-korrespondent till din tidning, d. v. s. till en höget älekvärd del af den svenska allmänheten, om jag känt mig ega de för ett sådant uppdrag vanligaste egenskaper, lättheten att hastigt se, bastigt döma och, jag tillägger, hastigt glömma, glömma en sak, nyss beskrifven, för en annan, nyss hörd och — blott en dag gömd, en dag för gammal. Härtill kommer att jag förmodligen saknar den i mitt kära fädernesland högt uppdrifna och högt uppskattade förmågan att kunna tala i kåserier de rebus variis, och ej minst om sig sjelf, hvilken förmåga dessutom ofta synes vara förenad med lyckan att i hvarje jornvägskupå och för hvarje ångbåt, träffa personer af en beslägtad natur, jag menar talträngda och tak föra grupper och personager, hvilka blott behöfva en lätt knuff för att förvandlas till korrespondentens medier, genom hvilka både det näroch frånvarande, både forntid och framtid, för att, ej tala om nutiden, synligt och osynligt framträder i en konkret vision, ett påtagligt panorama, lika säkert som i Kristallpalatset hela Pompeji historia står upp ur grafven för hans öga ,om han betalt sin biljett och stiger in genom den rätta dörren. Och detta uraktlåter han aldrig. Han synes öfverallt befiona sig just der en korrespondent bör vara, det vill säga der, hvarest någonting händt, bänder eller skall hända: hans lif är fullt af lyckliga sammanträffanden, äfventyr och tilldragelser, hans minne en ständigt fyndig grufva och hans penna, vare sig hon är af stål eller annan fjäder, ständigt spänstig och ständig varm af humorn från det bevingade lifvets egen brusande verkstad. Du får ej vänta något eådant af mig. Du får taga mig sådan jag är. Utan tvifvel bör emellertid ett flerårigt vistande i ett främmande land af sig sjelf framkalla nya och egendomliga beröringe-, jemförelseoch synpunkter, som i sinom tid kunna meddelas äfven åt andra, än betraktaren sjelf, men lifvets rörlighet, rikedom och djup är dock öfverallt så stark, att för en icke alltför ytlig blick motsägelserna ständigt framträda med sitt veto, så fort man tror sig vara färdig med ett afgörande domslut. Derför skall jag ock endast så småningom och ytterst föraigtigt söka göra reda för hvad som synes mig vara det egendomligaste och väsentligaste i det som möter mig, och jag skall företrädesvis söka taga vara på de sidor af lifvet bär i England, i hvilka vår egen nationalitet, vid inträffande anledningar, på ett eller annat sätt reflekteras, antingen till sin fördel eller tvertom. Om jag vågar bjuda din tidnings läsare och läsarinnor på några sådana, från min egen erfarenhet hemtade jemförelser, hoppas jag likväl kunna utgå från sådana faktiska anledningar, hvilka erbjudas af dagens krönika, att betraktelsen ej genom allt för mycken abstrakthet kommer att synas svälva allt för mycket i det blå. En sådan anledning erbjuder sig genast, helt osökt, i det ovanligt stora antal landsmän och landsmaninnor, hvilka på musikens språk för närvarande tilltala den engelska allmänheten eller vänta på lämpligt tillfälle dertill. Kristina Nilsson, nyss återkommen från Amerika, uppträder ånyo i denna vecka i Faust å Drury-lane teatern. Hr Behrens, som ju egentligen hos oss erhållit sin utbildning för den stora operan, har vunnit stort erkännande för så väl sin sång och sitt spel som sin förträffliga röst. Wilhelmina Neruda är den musikaliskt bildade allmänhetens favorit, och om hennes spel vid de nyligen i Manchester gitna s. k. Gentlemens Concerts, då hon bland annat föredrog Beethovens G-sonat, heter det i Manchester Examiner för den 14 mai. att det