aflattad i den saftiga slilon, verldsbladot låter den ätföljas af en a. k. dare, hvilken är kylig och i viss mån ställer kyrkan midt i byn. Caledonien är, det medgilva flyktingarne, icke någon af naturen styfmoderligt behandlad plats, men der finnas raissionärer — och dessa ha ej fallit herrar kommunister och ateister på läppen. Sannolikt derför att de möjligen gjort några för öfrigt alldeles gagnlösa omvändelseförsök. Vi återkomma möjligen till klagoskriften. Telegrafen har bragt oss den för händelsernas utveckling i Spanien helt säkert icke ovigtiga underrättelsen, att regeringstruppernas öfverbefälbafvare, marskalk Concha, stupat vid ett försök att angripa carlisterna nära Estella. Den 126 juni hade marskalken gjort en kringgående rörelse och bemäktigat sig platserna Villatuerta, Laca, Lorcaz och Nilloz samt stod i begrepp att följande dagen söka intränga i Estella, åtminstone telegraterades det så från Madrid d. 27:de. Det var väl vid ett försökt angrepp sagde dag som den ödesdigra kulan träffade marskalken. Det heter visserligen i Madridtelegrammen, att regeringshären icke vidare lidit; men å andra sidan är det väl antagligt, att Concha måst rjelf sätta sig i truppernas spets för att föra dem mot carlisterna, hvilket antyder att fruktan för desse ännu icke lagt sig. Ministerpresidenten och krigsministern Zaballa har ejelf öfvertagit det lediga befälet och skyndat till krigsskådeplatsen, hvilket antyder, att man i Madrid fäster ganska stor vigt vid den timade olyckan. Carlistgeneralen Dorregoray, som har öfverbefälet vid Eetella, har utfärdat en akrifvelee till de sina, hvari han uppmanar dem till att visa mod och kraft och säger, att det törsvarssystem, som upprättats kring Estella, gör platsen ointaglig och beröfvar fiendens artilleri nästan all verkningskraft. Ej heller kavalleriet har der någon terräng, så att, om Concha verkligen försökt ett angrepp, detta sannolikt blifvit med ej ringa förlust för regerinstrupperna tillbakaslaget. Men carlisterna hafva också nyligen erhållit vigtiga sändningar af kanoner och projektiler, hvilka gifvit dem god tillförsigt. Times korresp. i Paris fäster uppmärksamheten på den slapphet, hvarmed de franska myndigheterna bevaka gränsen, och säger att dessa öppet mottaga såsom giltiga de pass, som utfärdats af carlistmyndigheterna. men det stora ! lo