Från Utlandet. Det är nu redan ett halft år sedan den sista återstoden af de fem milliarderna utbetaltes till Tyskland af Frankrike. Man skulle tro, att öfverflyttningen af en så ofantlig penningmassa från det ena landet till det andra måste i Frankrike ha framkallat nöd, höga Priser och dåliga finansiola förhållanden, i Tyskland deremot öfverflöd, välständ och lysände ekonomiska utsigter; men resultatet har besynnerligt nog blifvit alldeles motsatt. Tysklands ekonomiska ställning är föremål för ständiga klagomål, och man hör tillochmed talas om de Åolycksaliga franska milliarderna, hvilka vändt upp och ned på alla värdeförhållandon. Icke heller den förut skrytsamt bebådade stora utvecklingen af Tysklands handel och industri har inträdt. Så t. ex. klagar Weserzeitungöfver, att den tyska industrien icke kan täfla med utlandet i många vigtiga industrigrenar, emedan detta, oaktadt transportkostnader och intörseltull, ännu alltjomt lemnar bättre och billigare varor till Tyskland, än de inhemske fabrikanterna kunna tillverka. Det nationala bladet vill finna orsaken härtill dels i de tyske arbetarnes förmenta lätja och njutningslusta, dels i den genom de franska milliarderna plötsligt framkallade ofantliga stegringen af priset på alla lefnadsförnödenheter. Köln. Zeit. innehåller en reseberättelse från Frankrike, hvars resultat är, att fransmännen hafva i industri och handel sedan 1870 vunnit ett större förspräng framför Tyskland, än det hade före det för Frankrikes vapen förödmjukande kriget. Det heter i denna berättelse bl. a.: Utförseln af alla möjliga jordbrukeoch trädgårdspredukter från Frankrike till England och Ryssland har under de sista tre åren stigit utomordentligt. Ja, tillochmed till Tyskland utföras ej blott stigande qvantiteter af fina franska frukter och grönsaker, utan ätven kaltvar, svin och hästar, under det motsatsen förut var fallet. Äfven Frankrikes utförsel af industrialster, isynnerhet af alla möjliga väfda varor, till Amerika och Australien är i stadigt stigande, och handeln i de franska sjöstäderna är särdeles liflig. Under det att de tyske fabriksarbetarne genom sina ständiga strikes göra det mycket svårt för fabrikanterna att arbeta för utförseln och att bära täflan med utlandet, arbeta fransmännen f. n. flitigare, bättre och dertill mot samma arbetslön som förut, och sålunda sättas de franske fabrikanterna i stånd att eröfra sig en allt större och större marknad. Alla sidentyger äro isynnerhet s. n. mycket billiga i Frankrike, och en del andra fabrikater, såsom skotyg t. ex, köpas i Paris vida billigare än i Berlin. I allmänhet taget har lifvet i Frankrike blifvit mycket dyrare sedan 1870, och under det en familje utgifter i Tyskland nu uppgå i medeltal till 33 prot mera än före kriget, äro de i Frakrike ungefär desamma som förut, med undantag af de ökade skatterna. Denna snabba stegring af alla lifsförnödenheter i hela Tyskland gör ochså; att nåvga engelska och ryska tamiljer ur den välmående medelklassen, hvilka förut bosatte ig i stora skaror i Dresden, Bonn, Heidelders och Stuttgart, efter hand lemna Tyskand och börja flytta till Frankrike. Icke heler i Paris äro priserna jemförelsevis höga, ch man letver f. n. bättre och billigare i ett ;otell derstädes, än i ett hotell af första klasen i Berlin. Dertill kommer, att man i Pais är förskonad för de bedrägerier, den rået och grofhet, för hvilka en främling alltid r i Berlin utsatt från droskkuskar, uppassare . s. v. Ioke ens emot oss tyskar äsidosäter fransmannen den yttre höfligheten,; huru jupt han än hatar oss. Ett sydtyskt demokratiskt blad anmärker ill dessa med sällsynt öppenhet framställda anningar följande: Vära materiela förhållanen hatva således enligt betydelsefulla vittosbörd blifvit sämre sedan 1866 och 1870? lånne de politiska förhållandena blifvit bättre? yvärr ha vi också gått tillbaka i afseende å trihet. Påfvens nyasto sjnkdom har framkallat ya gissningar angående den ställning, som en eller den europeiska makten skulle koma att intaga emot den blifvande konklaven, vad Österrike-Ungern beträffar, har Noue eie Presse i Wien emottagit underrättelser, m bladet anser pålitliga. Man vet att Österrikes utrikesminister ort Italien vissa framställningar angående ödvändigheten af att påfvevalet verkställes i Il fribet. Samtidigt har Wienkabinettet unrrättat Vaticanen om, att det syntes för det-j mma oundgängligt, att alla de vid ett påfve3 1 brukliga formaliteter, vare sig att de härta från äldre konciliibeslut eller från gamla a nor, måtte för framtiden iakttagas utan nåd mn ändring. Det låg således i Vatioanens inesse att icke göra någon atvikelse, som) ulle kunna framkalla protester eller nya ssäaAKM A. SFCES, SONSKEAE