nom Tyskland och bryta sig in i Ryssland. Medan Danmark slöt sig till Frankrike gjorde Sverge gemensam sak med Ryssland, och kronprinsen förlade 10,000 man trupper till trakten at Göteborg, för att hålla Danmark i schackt och hindra det att förstärka franomännens armå, at farhäga att lemna Köpenhamn öppet för ett angrepp från Sverges sida. Det var mycket intressant. att se dessa truppers exercis och hållning. Somliga af dem voro lägrade i grannskapet, andra voro inqvarterade i staden. I fredstid voro de ej i tjenstgöring, men skyldige att vid uppbåd gå i fält, och bildade på så sätt ett slags motsvarighet till vår wilitie. Jag fann dem alltid höfliga, stilla och ordentliga. Tidigt hvarje morgon uppställdes de i kompanier, en subaltern inspekterade deras vapen och kläder, hvarefter lästes en kort bön för konungen och fäderneslandet och sjöngs en psalm. En dag såg jag alla dessa 10,000 man uppställda i en enda fyrkant, musikkårerna spelade och alla instämde i en psalm. Det skulle vara omöjligt att beskrifva intrycket af denna väldiga kör, som hördes vida omkring och till hvilken tusentals åskådare lyssnade i andaktstull tystnad. Det kan här vara stället att berätta en egendomlig historia om ett spanskt regimente, som hörde till franska armön. Som bekant hade Napoleon bratit in i Spanien ooh satt sin broder Josef på spanska thronen. Åtskilliga spanska regementen blefvo inkorporerade med franska armön och måste underkasta sig dess diciplin. Då en division af franska armån, till hvilken ett af dessa spanska regementen, ett kavalleriregemente, hörde, marscherade genom Schleswig och en natt gjorde halt, deserterade regementet och flydde mot kusten af Lilla Bält, förföljda af fransmännen. Vid ankomsten till Bältet sunno spaniorerna ett stort antal transportfartyg färdiga att föra dem öfver till de utanför liggande engelska krigsskeppen, men som: inga anordningar blifvit gjorda för hästarnes öfverförande måste dessa qvarlemnas, Någon tid rusade dessa omkring i vild galopp på stranden, men bildade slutligen af sig sjelfva, såsom de voro vanda till, två bataljoner, hvilka efter åtskilliga manövrer och rörelser fram och åter störtade mot hvarandra i ursinnigt lopp, kullkastande och trampande hvarandra under hofvarne. Dessa anfall förnyades i flera repriser och en mängd af djuren blefvo dödade eller illa sårade innan franemännen anlände och bemäktigade sig dem. Denna egendomliga strid tilldrog sig mycken uppmärksamhet och var ett talämne öfver hela Europa. (Forts.)