vrtt öv t.2. 2 — A var utförseln. Nu skola vi se till införseln. Af träveror infördes för ej fullt en millions ärde, af londtmannavaror (desamma som ofvan nämdes, kreatur ej medräknade) för nära 5 millioner, och metaller (bergsverksalster) för mera än 1112 millioner kronor. Draga vi nu införseln från utförseln, så gesteltar sig saken sålunda, angifvande vårt lands verkliga Kutförselförmåga för det året: i trävaror (skogsbruket) 5912 millioner, spanmål (landtbruket) 341, metaller (bergsbruket) 2613 Utförseln af trävaror (skogsalster), 59 12 millioner, var således i det närmaste lika stor med utförseln af spanmål och metaller (landtoch bergsbruk) tillsammans 61 millioner. Af hela Sveriges utförsel upptogo skogsvarorna mer än en tredjedel (37 12 procent). Detta är för 1871. — Nu komma vi till 1872. Detta år utfördes trävaror (arbetade och oarbetade) för 86 millioner, landtmannavaror (spanmål och produkter deraf) för nära 33 millioner, bergsalster (metaller, arbetade och oarbetade) för något mer än 26 millioner. Nu göra vi de gamla afdragen igen, och slutet lär blifva som följer: trävaror (skogsbruket) 84 millioner, spanmål (landtbruket) 20 metaller (bergsbruket) 39 Hela utförseln var för året nära 200 millioner. Trävaruutförseln för 1872 utgjorde 42 procent af hela Sveriges utförsel, eller nära af densamma. Den öfversteg spanmålsoch bergverksutförseln sammanlagda med 25 millioner. Utvandringen från Norge under år 1873 har liksom från Sverige varit ansenligt mindre än år 1872. Från Kristiania utvandrade sålunda i fjor blott 619 personer mot 1069 år 1872. : Fru Magdalene Thoresen, som under de senaste månaderna vistats dels i Upsala, dels i Stockholm, har nu afrest derifrån till Kristiania. Hon ärnar tillbringa sommarmånaderna i en norsk fjellbygd. Skomakarestriken i Köpenbamn har nu uppbört, gedan enskilda uppgörelser träffats mellan arbetaene och mästarne enligt de. sistnämndes önskan, hvilka dock i allmänhet bifallit 15 procents förhöjning. Arbetarne begärde 30 till 50 proc. Christine Nilsson uppträdde i torsdaga för första gåogen i Baltes etterlompade opera wTalismanoen, hvilken då äfvenledes gafs för första gången. M:me Nilsson innehade deri, såsom förut nämnte, Edith Plantagenets roll. Medaljerna från Wienutställningen äro nu färdiga, och för några dagar sedan öfverlemvades till kejsaren af Österrike exemplar deraf, så att man väl kan vädta sig, att utdelningen af desamma skall komma att snart ega rum. Arkeologiskt. En tidning från S. Luis i Amerika omialar, att man ej fullt en svensk mil öster om Florens vid Gilefloden i Amerika funnit stora ruiner. Den förnämsta utgöres af en befästning i parallelogramtorm, 600 fot bred och 1600 fot lång. Vallarne hvilka voro af sten, hå länge varit nedrifva och äro öfvervuxsa med träd och vinrankor. Inuti den afetävgda platsen äro qvarlefvor från en bygg nad, 200 tot bred och lång samt bygd af grofhuggna stenar. På de inre sidorna af muren till det förmodade palatset ser man ännu tydliga märken af solens bild. Tvenno torn vid sydöstra och sydvestra hörnet stå ännu upprätt, det ena 26, det andra 31 fot högt. Do ha tydligen varit mycket högre. Några få kopparsaker, några små guldprydnader, utgörande en bild af solen, några stenverktyg samt tvenne groft inristade stenkärl, högligen lika dem man funnit i Centralamerika, äro de enda konstföremål som påträffate. Stycken af lerkärl etc. törråda en höjdpunkt af civilisation bland dem som bygt dessa ruiner, hvilken är Jemförlig mea de forna folken i Peru, Centralamerika och Mexico. Men huruvida denna raco här var föregångare till Pimos, eller något annat utdödt folk, är ännu icke kändt. Öfversvämningen i Massachusetts. Om denna förfärliga olyckshändelse läses i Nordstjornan för d. 21 maj följande: Den stora öfversvämningen i Massachusetts är en af dessa olyckor, som så sällan inträffa och som i sina. följder äro så förfärliga, att menskligheten häpnar och förgäfves söker ett svar på den naturliga frågan: hvarföre tillåter försynen sådana olyckor hemsöka menniskor, som, åtminstone efter menskligt sätt att döma, icke förtjenat en sådan strafdom? Det ban icke förnekas, att mensklig om, tanka och beräkning möjligen kunnat förekomma denna olyckshändelse, men på samma gång måste ock medgifvas, att de naturförbållanden, som föranledde katastrofen voro sådana, att hvarken erfarenhet i det förflutna eller gissningar för framtiden kunnat leda till ea förutsättning att sådant vore att befara. Vid Northampton i Hampshire County, Massachusetts, infaller i Connecticut-floden en ström, som kallas Mill Stream eller Mili River, kommande från de berg, som i vester och nordvest utgöra vattenskedet mellan Hudson River och de mindre strömmarne i New Evgland. Mill River rinner genom en trång dal, begränsad på båda sidor af branta kullar, här och d-r odlingsbara och, der detta är händelsen, väl uppodlade. Ned i dalen utefter strömbelägna en mängd fabriker, omkring hvilka äder eller köpingar uppblomstrat. Här ser man lifvet i New England i sin vackraste form. Innevånarne äro ett flitigt, allvarligt, religiöst slägte, rena i seder och lefnadssätt, — deras hus snygga, nätta och trefliga, omgifna af trädgårdar och trädplanteringar. Allt utvisade om icke rikedom, åtminstone välstånd, tresnad och förnöjsamhet. Mill River hade ett ostadigt lynhe. Då andra strömmar voro fulla till öfverflöd, var den nästan torr; och då de andra sinade ut, steg den öfver sina bräddar. För att reglera detta bade de många faktoriegarne i dalen slagit sig tillsammans och låtit uppföra en stor hållare eller reservoir. som betäckte en yta af ungefär 150 acres och hvari vattnet vanligen var från 30 till 40 fot djupt. Denna reservoir var belägen i en smal däld, så att den i öster och vester begränsades af höga kullar. I södra ändan var den egentliga halldammen, byggd af ohuggen sten, 5 fot tjock vid foten och 2 fot ofvantill. Den bygdes för åtta år sedan ock bar sedan dess aldrig ingifvit några farhågor. t bör här unmärkas, att faktori