Kan In UISASLL nynmUmUSFrån Utlandet. Det fortsatta sammanträdet inom Fran kikes nationalförsamling, hvarvid förhandlales om vallagon, aynes hafva varit stormigt emväl det. Vi meddela bär ett referat: Vicomte d e Meanx önskade, att man måtte ordha den allmänna rösträtten, för att göra sig försäkad om frihet för sina beslut, i det man gaf en motvigt åt det stora antalet, emedan den allmänna rösträtten annars skulle vara ett vapen i demagogernas händer. Arago: De verklige demagogerna äro de, som vilja inskränka den allmänna rösträtten. Meaux försvarar derpå lagen mot Castellanes angrepp, för hvilken densamma icke är sträng nog. Man har föåstat afseende vid de förvärfvade rättigheterna och gjort allt, hvad som under närvarande örss Kent är möjligt. Louis Blanc tviflar på riktigheten af de skäl, som berättelsen angifver till motivering af lagen, emedan lagens egentliga ändamål synes vara den allmänna rösträttens tillintetgörande an från venster); församlingen har icke rätt att bära hand på det, som gifvif dess medlemmar deras mandat, hvarförutan de blott skulle vara enkla borgare. Historiens läror skulle härvid alldeles sättas å sido. De, som föreslagit lagen, skulle försätta sig i samma ställning som de, hvilka skapat lagen af d. 31 maj, hvilken varit en dubbel snara. Nationalforsamlingen under 1848 års republik föll först i densamma, och derpå folket emedan det ej reste sig vid statsstrecket. Den lag, som man nu vill votera, skulle åter gifva bonapartisterna en lösen. Kejsardömets återupprättande skulle vara den största smälek för Frankrike. (En bonapartist: Det skall återupprättas!-) Det skall icke återupprättas! Jag svår det vid den aktning som jag hyser för mitt land (stormande bifall från venster). Tal. vänder sig härpå isynnerhet mot bestämmelsen, att en valman skall hafva uppnått 25 års ålder. Fransmännen är myndig vid 21 år, kan sjelf ombesörja sina angelägenheter, och man vill vägra honom att bysa åsigter i politiken. En doctor juris om 24 är skulle förklaras inkompetent, under det hans portvakt skulle kunna välja. Tal. förordade äfven soldaternas deltagande i valen, och han reste sig med den. största kraft mot det föreslagna åliggandet för valman att i 3 år hafva bott på det ställe, der han vill utöfva sin valrätt. Under na rådande iodustriela lif, hvilket tvingar arbetaren att oupphörligt byta om boningsort, skulle deona samhällsklass så att såga förklaras icke valberättigad. Det finnes i Frankrike 180,000 förpaktare, hvilka vid utgången af sina kontrakt vexla boningsort, och dessa skulle man äfvenledes utesluta från valen. Det är en skändlighet!. Tal. vederlägger derpå angreppen mot den allmänna rösträtten. Massan är enligt hans förmenande ingalunda tyranniet, emedan man kan upplysa den, det är blott de bildade männen, som äro de egentlige valmännen. Ingenting betryggar mera intressena, än den allmänna rösträtten, ty den fattige önskar lika mycket en god regering som den rike. Tal. protesterar vidare emot, att i de olika departementen endast de skola vara valbara, hvilka äro der bosatta. Detta brukas ingenstädes i hela verlden.) Det var edert utskott förbehället-, tilllägger Louis Blanc med en forakttall rörelse med handen, vatt föreskrifva för Frankrikes valmän dem de skola vålja-Den allmänna rösträtten är det bästa verktyget för ordningen; det förhindrar gripandet till våld. Kerårel afbryter här häftigt, och Tolaia ropar till honom: Ni vet mycket väl att ni ljuger! Den allmänna rösträtten-, fortfor talaren, är legitimiteten i makten. Folket kan likasom Ludvig XIV säga: Staten det är jag! I utskottsbetänkandet spörjes, huruvida rösträtten är en funktion eller en rättighet, och man säger, att det är en funktion. Men den allmänna rösträtten är icke allenast en funktion, den är en rättighet och en skyldighet. Visen edra rättstitlar (förfärligt buller). I ären ombud, som förneka dem de föreställa. Hvilken förunderlig omkastning af rollerna. (de Gavardie: Vi vilja ej ha några barrikader. Stoj.) Vi vilja icke heller ha vågra barrikader. Derför vilja vi ha den allmänna rösträtten! Bären hand på den. Om I vågen det, skall Frankrike erfara, att I erkännen en annan suveränitet än dess, och Frankrike skall veta sin! (ofantligt bifall från venster. Hela venstern reser sig jor att lyckönska Louis Blanc. Sammanträdet uppskjutes på tio minuter.) Batbie, ordf. i utskottet, tager nu till ordet och säger, att enligt den föregående talarens åsigter, hvilka dagligen vinna flere anhängare, bör således för främtiden ingen mera ställa sig öfver den nationala viljan. Deåa bör lugaa församlingen i afseende på dess befogenhet att förändra vallagen. Detsamma bafven I gjort tvenne gånger, som nu bestriden denna rätt. I skullen således tvenne 294 hafva kränkt lagen af den 15 mars 1849. Tal. försvarar derpå punktvis lagförslaget. Gambetta får ordet och håller ett längre tal hvilket är ganska lyckligt, emot lagförslaget. Då han visar sig på talarestolen, böres talrika rop af Rösatning! Dutaure uppträdde mot lagförslaget i visst delar, men sade, att landets värdighet kräfde desi ötvergång till. ändra läsningen. Denna beslöts som bekant äfven. Af rösterna 393 ja mot 318 nej framgår att det som vanligt var de 64 röster, son störtade kabinettet ae Broglie, hvilka vu äf ven gåfvo utslaget. Den republikanska tidningen Indåpen dant i Rheims har förbjudits af kommendan ten i staden på grund af en artikel, som upp hetsar till borgerligt krig. Regeringens uppmärksambet bar seda ) Som bekant är det dock lag i Sverige, oc EA 1 a SR AJT-is AJAJ rt SSR U FUmonmn