Primus egua och kamratera känslor af tacksamhet, kärlek och vördnad för promotor, kansler, prokansler, filosofiska fakultetens lärare, jubeldoktorerne och mödrar, fäder samt anbörige och vänner till promoti. Derefter uppläste Ultimus följande: Med våra ungdomsdrömmar lifvet leker, Med nyckfull hand hon skrifs, vår lefnadssaga, Än kastar stormen oss krivg rymden svaga, An är det glädjens sol, vår panna smeker: Hvem stöder våra krafter under tiden, Hvem skänker lugn i glädjen, mod i striden? Två hulda genier är det; nöjet skallar I dal, på höjd, vi af dess nektar rusas Och underfullt vi af dess lockljud tjusas; Då mildt ur själens djup en stämma kallar, Och denna Davidsharpa för vårt sinne Hon är vår barndoms, är vår moders minne. Men stormen går och våra planer stranda, Och moln sig lägra på vår framtidshimmel; Hvem lyser oss ur vreda böljors hvimmel Och visar hamnen der vi kunna landa? Det hoppet är, gudinnan, ljusa, höga. Vår ungdomsbrud, som ter sig för vårt öga. Så hoppets stjerna, minnets tysta aning, Så moders röst och ungdomsbrud oss danat Till manlig id, hvad godt man hos oss spanat, Det var ett gensvar blott på deras maning: Tag mot vår tack, du dyra fostrarinna, Ett trefaldt hell för Nordens ädla qymna! Sedan Stadskomminister Humbla afslutat akten med bön och nedkallandet af den högstes välsignelse, ätervände processionen i samma ordniog, hvari den kommit, till Lundagård, der den upplöstes. Promotionsmiddagen, som hölls å akademiska fören:s festsal och började kl. 1,3, var i fråga om det materiella förträfflig och beträffande det som i -talvågförekom ändock bättre. Till middagen hade infunnit sig samtliga honoratissimi, bland hvilka utom närvarande jubeldoktorer och kansler samt prokansler bemärktes flere af de universitetet tillhörige lärare, som redan mottagit jubellagern och för öfrigt åtskilliga mera framstående personer, hvilka af personliga anledningar eller af intresse för universitetet infunnit sig att jemte de unga promoti och dessas anhöriga och vänner deltaga i festmåltiden. Då denna närmade sig slutet, föreslog promotor i högstämda och anslående ordalag först en skål för konung Oscar II såsom Åbildningena främste målsman i värt land och derefter en i särdeles tilltalande ordalag hållen skål för drottningen och det öfriga kungliga huset, dervid ej förbisågos de förhoppningar, som knytas vid den dyrbara krets uf fyra söner, som för närvarande uppfostras i Sveriges konungaborg. Härefter tömdes efter förutgångna uttryck af aktning och tillgifvenhet välgångsbägaren för universitetets kansler som i lika smickrande som varma ordalag tolkade sitt förbållande till universitetet. Samma hyllning egnade promotor universitetets prokansler, som likaledes besvarade skålen.. Hyllningen åt dagens jubeldoktorer var måhända i den lyckade raden af premotorsskälar den som tillvann sig och åfren fortjente den största anklang. De som känna prof. Blomstrands ovanliga förmåga att i korta vändnipgar, rika på känsla och utmärkta för lyckligt funna uttryck betona just hvad som för tillfället bör framhållas, kunna sluta sig till, med hvilken effekt denna skål föreslogs. Den besvarades i särskilda tal af prosten d:r Sandberg i Madesjö och general af Kleen. Derpå föreslog ånyo promotor en skål för de äldre jubeldoktorerna, som besvarades i ett särdeles humoristiskt föredrag af prof. Sv. Nilsson, samt för de öfriga gäster som velat deltaga i de unges glädje. Primus, d:r Holst, föreslog skälen för universitetets lärare, besvarad i tacksamma ordalag af prorektor, prof. grefve Hamilton. Sedan derefter ultimus, d:r Cavallin höjt en tacksamhetens valgångsskål för dekanus, prof. Borelius och denne i ett längre föredrag besvarat denna skål, afslöts på öfligt sätt middagen, som, tack vare särskildt promotors ånyo i dagen lagda stora förmåga att framhälla den bästa sidan af allting och deråt gifva vältaligt uttryck, blef verkligen en mer än lyckad episod af dagens högtidligheter. Under de timmar, som följde närmast på promotionsmiddagen, kunde festlitvet med skäl sägas Pulsera i gamla botaniska trädgården. Dit drog sig och inom dess murat sammanfattades den oöfverskådliga mängden af vårdrägter, barmonierande lika väl med det soliga sommarvådret, som med bårarinnornas värliga fägring. Hvarje gåvg böljade, hvarje pittbråde böjdes, hvarje soffa var fyld — allt af jeende skaror, i hvilka den qvinliga ungdomen med sina strålande blickar var hutvudelementet. Och då den talrika kretsen af promoti kom ned till väntande anförvandter, vänner och kamrater, då såg man nog på lyckonskningarnas bjertlighet och på den varma medkänsla, som lyste ur gamles blickar och unges, att akten ej för de högtidsklädda skarorna hade betydelsen af en ceremoni, den de med vederbörlig nyfikenhet begapat, utan af en fest, som de med ungdomlig hänförelse genomlefde. Balen började half tio med en angläs, dansad af de unga promoti och fortgick derefter till morgonen under lust och fröjd, uppburea at en viss feststämning, som icke menligt inverkade på hufvadföremälet med tillställningen, men hvilken åt denna förlänade det behag af upphöjd ton och gladt samqväm, som kan anses tillhöra en promotionsbal. Balen var mycket. besökt och kan säkerligen liksom promotions-högtidligheten i sin helhet betecknas som angenäm. — —