Modersmålets rättstasning vid våra läroverk. I denna vigtiga fråga har rektorn vid Stockholms gymnasium G. F. Gilljam uttalat sin mening på ett klart, bestämdt och så mycket anmärkningsvärdare sätt som det står i fullkomlig strid med, hvad hr ecklesiastikministern Wennerberg yttrade i Första kammaren, då debatten der förevar i anledning af hr Casparssons motion om en anhållan hos regeringen att låta utarbeta en ordbok för svenska språket. Rektor Gilljam inleder sin inbjudning till ötvervarande at årsexamina vid Stockholms läroverk med framkastande och besvarande af den frågan: Bör och kan något göras för upprätthållandet af enheten i modersmålets rättstafning vid våra läroverk-? När några talare i Första kammaren yttrade sina bekymmer öfver oredan i fråga om modersmålets rättstafning vid läroverken, men derjemte en förhoppning om, att Svenska akademiens ordlista skulle kunna antagas som en norm för åstadkommande af enhet, så förklarade hr ecklesiastikministern, att han icke kunde tillstyrka K. M:t att anbefalla något sådant som obligatoriskt för alla läroverk; att en oreda, rätt beklaglig förefanns, det medgaf han; men man borde icke genom maktspråk tvinga lärare; språket skulle vinna på att stridiga meningar fingo bryta sig mot hvarandra m. m. i den syftningen. Det man egentligen borde hålla på vore, att lärjungen hela läroverket igenom undervisades i modermålets rättstafning efter samma metod, som bibringats honom från början. (Grefve Henning Hamilton anmärkte, att på så sätt oredan skulle blifva riktigt betänklig, om en lärare t. ex. i de högre klasserna finge att undervisa efter två, tre olika metoder i samma klass) Hr Gilljam i sitt ofvannämda rektorsprogram talar helt olika med hr ecklesiastikministern. Sedan han förklarat, att den strid, som till en del vållats af de uppslag dets. k. Nordiska rättstafningsmötet g ivit, Åvid våra läroverk för närvarande vållar en förbistring, som efter vår åsigt är rent af bedröflig, kastar han en blick på konseqvenserna af det Åfonetiska systemets tillämpning. Han är ingen vän af ett pågående bellum omnium inter omnes, och fastän han ingalunda påstår, att stafningen någonsin, så länge språket fortfarande är lefvande, kan blifva en gång för alla stereotyperad, så anser han,att man bör vara nöjd, vom etasniagen i hvarje särskildt tidsskede är, så vidt möjligt, fast och bestämd inom sig. Och detta mål kan nås, om i landet finnes en institution, som kan gifva enbet och sammanhang åt de enskildes sträfvanden och tilllika har nog anseende att såsom en allmänhetens målsman kunna gifva nödig anktoritet åt de förslag, som anses böra godkännas. Spanien, Portugal och Italien bafva gått om andra länder i röttstafningafrägans lyckliga lösning under inverkan af lörda akademier. I Sverige äro betydelsefulla framsteg fästade vid Svenska akademiens namn. I Holland har det lyckats en enskild man att uppställa ett stafningssystem, som, efter godkännande från landets lärda samfund, antagits till allmän efterföljd. Han vill tryggt påstå, att då vi hafva elementarskolor och folkskolor i nästan hvarje vrå af riket, det icke skulle dröja många år innan ett vårdadt stafsätt vore kändt och aktadt af hela den undervisade delen af Sveriges ungdom; om man blott sade Sveriges lärare hvad som för närvarande vore ett sådant stafsätt. Nu veta de ofta ej, hvad de skola avara sina frågande lärjungar. Derester yttrar han ganska tänkvärda ord om faran att låta den nuvarande oredan fortgå och att vänta af den skapandet af något godt. Det vore efter all erfarenhet sonetismens ytterlighet eom skulle rycka till sig segrens pris, ehuru hon säkerligen icke länge skulle bli i oqvald besittning deraf. Det har sig icko så lätt, att ersätta en historisk utveckling med en abstrakt princip. I tredje atdelningen af uppsatsen talar han först ytterligare om den villervalla, som sedan lång tid tillbaka rådt vid våra läroverk i afseende på rättstafningen. Ej nog dermod-, säger han, Åatt vid ett läroverk en lärobok följes, vid ett annat en ÄÅnnan, utan det både har bändt och händer fortfarande, att vid samma läroverk lärjungen får en form ändrad och brännmärkt, som en annan lärare, hvilken nästa år öfvertager lärjungens under2:2:2 TF32 ace HL D7 q