har upphört, tillsvidare; men korrespondenserna från hufvudstaden torde nu för mitt vidkommande afsändas något oftare — förutsatt att händelser inträffa värda att omtala. Att pingsthelgen var kylig, att den kungliga familjen på pingstdagen företog stora promenaden på Djurgården, att i tisdags sommaren på fullt allvar började, att samma dag den sorgliga explosionen vid Vintervikens nitroglycerinfabrik inträffade, och att den första kapplöpningsfesten för i år egde rum ä Ladugårdsgärdet — allt detta bar redan kommit till eder kännedom. Det är gifvit, att då genom explosionen vid Vinterviken flera menniskolif spilldes, förebråelser nu skola riktas mot det bolag, som eger fabriken. Men vid närmare eftertanke äro dessa förebråelser obefogade. Ett obestridt faktum är, att bolaget hade vidtagit alla upptänkliga åtgärder till förekommande af olyckshändelser, just med afseende derpå, att tillverkningen af nitroglycerin och dynamit är i hög grad vådlig. Dertill kom den vigtiga omständigheten, att dylika fabriker ingonstädes kunna assureras, hvarigenom hvarje olyckshändelse, som drabbar en sådan fabrik, ådrager dess egare oersättliga förluster. Samma bolag har anlagt en nitroglycerinfabrik j granskapet af Kristiania; den förstördes nyligen till en ganska betydande del genom explosion och bolaget har således i år drabbats af högst betydliga förluster. Den nu afbrutna tillverkniogen kommer äfven att ådraga dem; som åtagit sig verkställa stora borgsprängningaarbeten, hvartill dynamit erfordras, känbara olägonheter. om än icke kapplöpningarne åses och följas i höga norden med samma lifliga intresse, som i åtskilliga andra länder, så kan dock icke förnekas, att då, såsom fallet var både i tisdags och dagen derpå, flere tusen personer begåfvo sig ut för att beskåda kapplöpningarne, det åtminstone vittnar om — nyfikenhet, hvilken i många fall får benämning af ett varmt intresse. . . Till de skådelystaae berömmelsefbör nämnas, att de i år ganska väl iakttogo de ordningereglor, som blifvit bekantgjorda, och äfven den vigtigasto, att nästan inga hundar medtagits. Vår gemensamme vän hr X., som förvexlar den extrema sporten med de för en förbättrad hästafvel, såsom en kontroll på den, nödvändiga kapplöpningarne, hade, lockad af det vackra vädret, försäkrade han, båda dagarne knogat ut till Ladugårdsgärdet och egnade sin uppmärksamhet åt löpningarne, icke såsom amatör af dem, utan som sträng kritiker. Han hade på förhand varit fallt öfvertygad om, att de sorma djuren efter fullbordad löpning skulle befinnas i ett ytterst bedröfligt skick, och derföre beskådade han dem noga på sadelplatsen. Men hans öfvertygelse blef fullständigt rubbad. Icke ens de tre, som sprungo banan omkring två gånger och tillryggelade två engelska mil — Begervinnaren (Hr Bayards Arrogant) på 2 winutor 14 sekunder pr mil — defunnos öfveransträngda, och vår vän kunde omöjligt egna dem sitt medlidande, utom i det fall, att de voro mycket mindre köttfulla och. ofantligt mycket mera amalbenta än hans hederlige och saktfärdige Grälle, hvilken på sitt vie också är fullblodig, ohuru endast genom den starka utfodriogen och bristande motion. Hvad hr X. likväl icke alls kan fatta är, hvarföre de tre hästhållningebolagen Hö Bayard, Kapten Frisk och Hr J. Franckvelat nedlägga ganska betydliga kapital på inköp och underbåll af ett antal fallblodhästar, och icke i stället placerade sina kapital i räntebärande obligationer, hvilka hvarken bryta banan eller äro utsatta för qvarka; men derom lönar ej mödan att tvista med hr X. Alla löpningarne gingo förträffligt, hastigheten har ökate och inga missöden inträffade. : Nära två veckor innan vårt rikedagstempel stängdes erhöllo samtlige folkombuden till benäget påseende tvenne med blått pappersomslag försedda häften, hvilkas innehäll torde gifva dem — folkombuden — mycket att tänka på i hemmet. Jag menar grunderna för ny härordning och förelag till ordnandet af: ett på allmän värnepligt grundadt sjöförsvar. Visserligen hindrades. de flesta under den stora brådskan vid rikadageärendenas afslutande, att med uppmärksamhet genomläsa de båda vigtiga aktetyckena, men om deras hufvudsakliga innehåll togo dock alle riksdagsmännen sannolikt kännedom. Det blef ock fullt förnimbart, att alla de, som i fjor drömde: om en framtida krigamakt till lands och vatten, grundad på allmän värnepligt och derföre mindre kostsam, men mera betryggande än det landtoch sjöförsvar, som vi nu hafva, redan inse, —— 1 — Dr Snevvyo har eå haft min