nus-ivAÅ OCVAV 1 ÖUASA Ve Alle FUIIAUuD mit extra bolagsstämma å börsen, då, säger Dagbladet, till afgörande förekom direktionens förslag till ändringar i den för banken d. 31 dec. 1868 saststälda bolagsordning. Ändringsförslagets alla punkter upplästes och blefvo af de närvarande bifallna; dock afgafs af en delegare, hr Smitt, reservation i afseende på höjning af aktiens pris från 20 till eåthundra rdr, hvilket belopp jemte inträdesafgiften skulle på en gång erläggas. Roservanten, som för sin del fann detta förslag obilligt, befarade, att de mindre bemedlade derigenom skulle blifra utestängda från möjligheten att vinna delaktighet i affären och inrättningens ändamål såsom Folkbank förfelas, ja rent af tillintetgöras. Ati. direktionen uppdrogs att till K. M:t ingå med und. anhållan om sanktion å de föreslagna ändringarna, dervid omförmälda reservation komme att bifogas. Ä — Sjukligheten i hufvudstaden under den förflutna veckan har enligt uppgift från läkaresällskapet varit temligen betydlig. Af smittkoppor hade anmälts 134 sjukdomsfall, alltså on minskning sedan veckan näst förut at 46. ÄAntalot anmälda sjukdomsfall i tyfus utgjorde 40, i nervfeber 11 och i påssjuka 22. — Sabbatsbergs och Rörstrands omgifningar hafva, säger N. D. Alleb., på en tid af knappast ett år delvis undergått så betydande förändringar, att de som icke sett dem under denna tid och som nu passera vägen från norra jernvägsstationen förbi Rörstrand svårligen torde känna igen sig. Den betydligaste omgestaltningen bar förorsakats af aktiebolaget Ätlas stora anläggningar för tillverkning af jernvägsmateriel, hvilka anläggningar vi redan sist). höst fullständigt omnämde. De äro nu till större delen färdiga och upptaga, som bekant, hela det stora Rörstrandsgärdet samt imponera lika mycket genom sin vidd som genom den prydliga anordningen af de olika byggnaderna och den vackra byggnadsstilen. Utan tvifvel torde de kunna betraktas som ett af de vackraste industriella verk i hufvudstadens närhet. Hela anläggningen har åt landsvagssidan omgifviis af ett högt, prydligt staket, hvilket fortsatts af Rörstrands fabriksbolag utefter detta bolags tomtområden, så att vägen framåt derigenom betydligt vunnit i utseende. Vid Rörstrand har jemväl en större omgestaltning egt rum. Fabriksbyggnaderna hafva betydligt utvidgats medelst vackra tilloch nybyggnader, och i öfrigt hafva desamma undergått en mer eller mindre omfattande reparation, som i hög grad höjt deras utseende. — Knut Almlöfs recett i torsdags gafs, som man kunnat förutse, för fullsatt salong. N. D. Alleh. för i fredags yttrar derom: Den representation, hvilken gafs till förmån för hr Knut Almlöf i går afton hade fylt salongen med en publik, som hade det dubbla målet att njuta och att visa skådespelaren sin erkänsla. Den mest lysande hyllning, man kan få bevittna, gaf nemligen dervid ett talande bevis på de känslor af välvilja och tacksamhet, med hvilka vännerna af vår dramatiska konst förstå omfatta en konstnär, som helt och odeladt egnat sig åt sin sköna uppgift alt inför samtiden tolka såväl dess egna som förflutna dagars skapelser inom ett område, som är poesiens högsta och derför ett af de mest betydelsefulla vittnesbörden om mensklig kultur. Men bifallet var det oaktadt i första rummet ett särskildt berättigadt erkännande åt det mästerskap, hvarmed hr Almlöf vet att teckra Moligres odödlige Harpagon. I Den girige har denne skådespelare hittills otvifvelaktigt nått höjdpunkten at komisk kraft. Det fiones ingen enda at den snillrike författarens karakteristiska fioheter, af hvilka denna komedi hvimlar, som genom denna framställning går förlorad för åhöraren. Fastmera träda de först genom hr Almlöts pointerade spel rätt klart och. begripligt i dagen. Den präktiga slutscenen i sjerde akten, då den gamle girigbuken förskräckes och rasar öfver förlusten af sitt penningskrin visar på ett slående sätt, huru nära den högsta komik gränsar till det sublima. Den eländige är så fullkomligt slaf af sin usla passion, att han blifver tragisk, och det patos, med hvilket denna scen återgifves, är så sann och gripande, att skrattet tystnar och löjet försvinner. Icke en gång författarens djerfva grepp att låta den ursinnige Harpagon i hvar och en af åskådarne se en tjuf kan förjaga den känsla af beklämning, som bemäktigar sig alla närvarande. Också fanns under styckets hela lopp och särskildt efter denna akts slut ingen gräns för applåderna, bukettoch lagerkranskastningen. Redan vid hr Almlöss första entrö utbröt em bifallestorm, som icke tycktes vilja taga någon ända, och vid hvarje tillfälle derefter till representationens slut blåste den ånyo upp och förde med sig en ny skur af blommor. I efterpjesen, Sparlakanslexor, skrattade man som vanligt åt nästan hvarje replik. Fru Almlöf tog i båda styckena sin andel af hyllningen. Konungen, drottningen och enkedrottningen bevistade representationen. ö — Enyplosionen vid Vinterviken. I torsdags anträffades vid draggning i Vinterviken liket efter en af de vid explosionen omkomna, flickan Katrina Mäller. Ansigtet var fullkomligt oskadadt, hela öfre delen af kroppen obetydligt söndersliten, men båda benen voro borta. Ätta lik hafva nu funnits. Fem af dem äro ej värre medfarna, än att man kan känna igen dem; de tre deremot äro endast oigenkänliga köttklumpar. De skulle i lördags begrafvas å Brännkyrkas kyrkogård. Ä — Svenska jäganförbundet hade i torsdags sin första ordinarie målskjutning för innev. år. Vid skjutniog på tasta erhöll hr O. Lönngren 1:sta priset jemte silfvermedalj för 38 points samt hr R. Brodin silfvermedalj för 35 points, hvarjemte bronsmedalj tillföll hrr N. Krook och E. Björck för 33 samt hr C, Hornberg för 30 points. Vid stjornskjutningen träffade hrr G. Bastman, Th. Hahr, A. Maartman och 4. Fredholm med alla skotten, Vid första skjutningen på björn erhöll hr Bastman 1:sta priset, med silfvermedalj, samt hr Brodin 2:dra