steron i ordning, så skulle han sjelf asgå. l Ett annat yvrande tillägges honom ätven, å framkalladt af hans förbittring öfver det myck-Jl na motstånd, som högern: reste i hans väg, t då den ej ville ingå på fastställandet af ext I sjuärigt presidentskap utan afseende på persö Jag vet, sade ban, att jag för ögonblicket icke är populär i landet, men om jag o upplösor nationalförsamlingen, blir jag det, ! och då får högern skylla sig. sjelf. Vare sig att dessa yttranden: blott äro toma on dits eller grunda sig på verkligheten, synes det dock vara visst, att marskalker, efter att hafva funnit andras underhandlingar gagnlösa, i ellofte timmen sjelf tagit saken om hand. Åtminstone säga de tidnivgar, som vi i går mottogo från Paris, att den lösning, den ministeriela krisen fått, är marskalkens eget verk. -Le Temps hänvisar något pikantjsderpå, att den man, som atälts i ministörens spets, är en militär och att den, som fått det vigtiga uppdraget med undervisningsväsendet, vicomte de Cumont, visserligen tillhör den moderata högorn, men gifven visshet för, att det presterliga inflytandet skall komma att råda öfver den allmänna : undervisningen. D. v. s. klart antyder, att marskalken, sjolf krigare, satt i regeringens spets sin man och hans gemål, sjelf from, sin kandidat. . För att gifva våra läsare tillfälle att kasta en blick in i hela utvecklingsgången af en ministerkris, meddela vi här följande ur en Paristidning, dat. d. 23 d:s: Herrar Goulard, Decazes och dAudiffret-Pasquier samlades i går morgse kl. 10 i marskalk-presidentens kabinett jemte Buslet (nationalförsamlingens president) och några af de personer, som voro ämnade fe ministrar på den lista, hvilken strandat aftonen örut. Hertig dAudiffret-Pasquier förklarade bestämdt för marskalken, att eftersom hrr de Cumont, de Montaignac och Tailhand, representerande högern som ej ville veta af det opersonliga septennatet, voro ett hinder för afslutandet af en kombination, måste man uppgifva dem för att i stället taga moderata medlemmar af högra och venstra centern. Marskalken förkastade bestämdt detta förslag, i det han sade att 120 deputerade af högern skulle bekämpa organiserandet af ett opersonligt septennat och att han ville förblifva de konservativa grupper trogen, med hvilka han i sistl. november månad ingått ett slags öfverenskommelse. På grund af de oupphörligt återvändande svårigheter, som de skulle möta för bildandet af ett kabinett, sägo hrr dAudiffret-Pasquier och Goulard sig nödsakade att afstå ifrån det uppdrag att bildå kabinett, som de mottagit. Då marskalken låtit förstå, att följden af de asigter, som han nyss uttalat, skulle vara bildandet af ett affärskabinett, påminte hertig dAudiffretPasquier med stor liflighet om nödvändigheten af att utse ett verkligt parlamentariskt kabinett, d. v. 8. ett kabinett med ett program; derefter aflägsnade sig han och hr Goulard genast. Omkring kl. 11 var det ryktet i omlopp, att marskalken, otålig öfver strandandet af de af Goulard, Decazes och dAudiffret-Pasquier anstälda försöken, ville behålla den gamla ministeren, med undande af hertig de Broglie, som skulle ersättas af t Baragnon. Detta råd hade verkligen gifvits åt republikens president, men ogillades lifligt af hans omgifning, hradan han afstod ifrån detsamma. Nu tänkte han på bildandet af en affärsministor och omkring kl. 1 framkastades följande namn: Hr de Fourton, inrikes-, Hertig de Decazes, utrikes-, Magne, finans-, Descilligny, handels-, Grivart, allmänna undervisningen, Du Barail, krigs-, De Montaignac sjo-Tailhand, justitieminister. : Men redan kl. 2 heter det, att man uppgifvit denna lista. Hr Waddiogton hade tillkallats af marskalken och anlände från Paris kl. 11. Den hedervärde medlemmen af venstra centern fasthöll vid den mening, som han redan försvarat; han förklarade ånyo för marskalken, att han, för att kunna påräkna en allvarlig och framför allt varaktig majoritet inom församlingen, måste som program föreslå ett beståmdt organiserande af det opersonliga septennatet. Han trodde venstra centerns anslutning vara alldeles nödvändig för hvarje allvarlig politisk kombination och han vägrade bestämdt att läta inskrifva sig på en lista, som gaf åt ministåren karakteren af ett affärskabinett. Vid 4-tiden hade högerns asigter full öfvervigt hos marskalken-presidenten. Denne förklarade för hertig Decazes, att han bad honom bilda ett kabinett; att han brydde sig föga om den politiska färgskiftningen, blott den icke innebar en brytning med högern, och att han sedan följande dagen ville ha den nya ministeren intagen i Otsiciela Tidningen. Kl. 5 framlade hertig Decazes för marskalken följande lista. Hr de Fourton, inrikes-, Hertig Decazes, utrikes-, Hr Tailhand, justitie-, Grivard, handels-, Caillaux, allmänna arbeten, Montaignac, sjö-, , Cumont, allmänna underyvisningen, General de Cissey, krigsminister. Då Grivart och Cailiaux icke ville genast lofva sin medverkan, lät marskalken underrätta dem, att deras namn skulle intagas i Officiela Tidningen, och hade de tillfälle att sedan vägra. Då började man förhandla angående frågan om vice presidentskapet i ministerrådet; det tycktes på helt naturliga 1 böra öfverlemnas åt hertig Decazes, men marskalken ville, att det skulle gilvas åt br Magne såsom den aldste af de medlemmar ur det förra kabinettet, hvilka ingingo i det nya. Man sade, att denna Magnes utnämning var opolitisk, och han böjde sig för de anmärkningar, som gjordes, men under det vilkor att hr de Cissey i stället skulle bli v. president för ministerrådet. Kl. 6 var den lista, som vi redan känna, färdig t och följande dagen stod den i Offentliga Tiningen. t Några timmar derefter begaf pig Batbie, ordf. i utskottet för forfattningslagarne, till Versailles för att 3 öfverlägga med de pya ministrarne, hvilka synas Å vilja tillsvidare taga en reserverad hållning. ; Thiers, som några dagar varit sjuk, dock Jej värre, än att han kunnat egna sig åt sina