Ah, jag har det! Ni kan färdas genom landet i vagn, aignorina! Ni kan fara till Termoli och derifrån medfölja tåget till. Ancona, Bologna, Turin och så vidare till Frankrike. Det är en beundransvärd plan. — Beundransvärd! upprepade Olla, i det hennes ansigte ljusnade. Som mr Gower utan tvifvel förekommit mig, kan jag ej begifva mig till engelska konsuln i Neapel, äfven om jag vore säker om stt nå hans bostad oantastad. Min enda, utväg är flykt. Jag skulle vilja fara omedelbart. Kunna vi få ett åkdon? i — Ja bevars, miladi. Jag känner en man — en Lipari — så öppen och hederlig som någonsin trampat Gudse gröna jord. Jag skall skicka Giacomo efter honom och han skall föra er i vagn till Termoli. Det anmärkes måhända, att Giudetta förändrat den föreslogua destinationsorten för Olla från Chieti, den plats hvilken blifvit aftalad mellan värdshusvärdinnan och Röde Carvelli; men denna förändring skedde blott för att bedraga den unge flyktingen. Ohieti var ej en jernvägsstetion, och miladi Reemple torde känna till detta förhållande. Eller om hon ej visste det, kunde hon få upplysning derom i en Bradshavs resehandbok. I alla händelser trodde Giudetta det vara bäst att göra sin historia så antaglig som möjligt. Ursäktande sig med att hon måste skicka Giaeomo efter den hederlige körsven, hvilken hon nyss omnämt, lemnade Gindetta rummet och skyndede ner att underrätta Palestro om sin framgång. Giacomo afsändes för att hemta Lipari och hang vagn och värdinnan återvände till sina gäster med några ytterligare tillbehör till frukosten. Olla och Tressilian intogo sins platser vid bordet. Mrs Popley och Jim åto under tiden sin frukost nere i värdshusets vanliga serveringerum. Så anart de slutat den, återvände mrs Popley till Olla, som skyndade att gifva henne del af de upplysningar bon nyss erhållit och den till följe deraf förändrade resplanen.