Från Utlandet. Alldenstund vi för dagen sakna en större lel af väntade utländska tidningar, särskilt de franska, äro vi äfven utan närmare upplysningar angående de olika partimanövrer, som i Frankrike föregått minisfören de Broglies fall. Deremot vill det nästan synas som att det republikanska partiet vunnit i anseende och styrka. Det har visserligen uppdregits åt Goulard, som är utprägladt monarkisk, att bilda ny ministår, men han har som basis för sig uppstält ett utjemningsförslag, hvilket äfvenledes afeåg votering om författningslagarne samt organisering af Mac Mahons sjuåriga presidentskap, och detta förslag har enligt Journal des Dåbats strandat, så att krisen till hufvudsaken fortfar, äfven om en ny ministör kunnat bildas, så eammansatt eom telegram förmält. Venstern har försigtigtvis stält sig utanför alla ministerkombinationer och fasthåller vid sin fordran af nationalförsamlingens uppösning samt vädjan till folket genom nya allmänna val. Det är väl icke troligt, att denna plan skall ännu kunna genomdrifvas; men republikanerna ha dock på andra sätt chancer för sig. Det är nemligen denna gång egentligen det orlanska partiet, högern, som blitvit slaget af legitimisterna, hvilka senare på det sättet hämnata det nederlag, de ejelsve förut lidit, då deras planer om grefvens af Chambord inkallande och en fusion mellan bourboner och orlöanser strandade. Orlåöanismen har således numera inga utsigter för sig, åtminstone för det närvarande; ika litet som legitimisterna. Under sådana törhållanden ha de endast den bonapartiska dynastien att frukta, och deana kan vara farlig, om de fortsara med ein monarkiska, fruktlösa partibållning. Men om de bestämma sig för att heldra vara med om stadgandet af den republikanska statsformen, åtminstone tills vidare, så skola bovapartisterna, så vidt man kan se, blifva i sin ordning slagna. För ögonblioket är endast den konservativa republiken en möjlighet och en räddning ur det rådande kaos. De skola genom ett eådant beslut äfven bringa venstern ut på hal is. Den radikala delen af denna fordrar oestergifligt nationalförsamlipgers upplösning, anseende henne efter fredens afslutande sitta olagligt. Om nu den moderata högern, orlåanska partiet, i förening med båda centralafdelningarne, bestämmer sig för att antaga en republikansk statsförfattning, så kan den moderata venstern icke ställa sig slentlig emot en sådan åtgärd, alldenstund den, ju syftar till just det mål, venstern satt på sin devis. Någon upplösning vu af nationalförsamlingen skall ej behöfva komma i fråga. En ofantlig majoritet skall vara funnen i nationalforsamlinged, på hvilken nee —