det statsutskottets betänkande, hvaruti srågorna rörande elementarläroverken behandlades, Icke ens de stora dagliga hufvudstadstidningarne torde vara nog rymliga för att kunna meddela fullständiga referat af kamrarnes diskussioner i anledning af nämnda betänkande, och jag föreställer mig, att dessa egentligen äro af intresse för fackmännen. Likvisst antager jag, att några antydningar dels om förslagen till. åtgärder för elementarläroverkens förändrade anordning, dels om huru dessa förslag uppfattats och afgjorts, skola intressera Göteborgs: Postens läsare. K. M:t hade föreslagit femton läroverk med fullständig reallinie: statsutskottet ökade deras antal: med. sju, att inrättas i Upsala, Lund, Wexiö, Linköping, Westerås, Wenersborg och Helsingborg, K. M:t hade uppgjort ett. förslag till lärarestater vid de högre elementarläroverken, statsutskottet ett annat. I -båda kamrarne uppträdde ecklesiastikministern utförligt granskande statsutskottets förs ag och för att ådagalägga, att utskottet väl ökat läroverkens antal, men icke tagit bebörig hänsyn till de motsvarande erforderliga lärarekratterna: utskottet hade väl velat se till godo realbildningen i extensivt afseende, men icke i intensivt; utskottets förslag, hvilket derjemte skulle. medföra större kostnader, karakteriserade statsrådet äfven såsom vådligt, enär det innebure en återgång från de åsigter, som riksdagen redan uttalat. 3 Det som utan tvifvel gjorde diskussionen i Första kammarens företrädesvis märklig, var den ställning till frågan, som intogs dels af ecklesiastikministern, och dels af hang båda företrädare. Då f. d. statsrådet Carlson såsom sin öfvertygelse uttalade, att utskottets förslag skulle medföra den fördelen, att hvardera linien erhölle den kraft och den karakteristiska egendomlighet, som den bör hafva, och derförå kade bifall till ifrågavarande förslag, så förklarade sig grefve Henning Hamilton icke våga yrka bifall till utskottets förslag, emedan Han avsåg hela undervisningafrågan inhöljd i ett dunkel; men tal. antydde icko, huru detta dunkel skulle kunna skingras, eller hvad det var, som gjorde, att frågan befunne sig i detta omhölje. Då två så framstående män i Första kammaren som de båda f. d. ecklesiastikministrarne icke i den föreliggande frågan byste samma åsigter, var det ganska naturligt, . att ibland kammarens öfriga ledamöter skiljaktiga åsigter äfven skulle förefinnas, och det framgår-äfven tydligt. deraf, att för. utskottets förslag röstade 44, för K. M.ts förslag 43. 1 denna votering deltog således 87 af Första kammarens ledamöter; men i de förut samma dag verkstälda gemensamma voteringarne deltogo i medeltal 115; man kan: således fråga: hvad var det, som förhindrade de 28 att idke votera om förändrad anordning af rikets elemantarläroverk; eller vår denna fråga mindre vigtig än den, buruvida tullön å vagnar och åkdon skulle förändras? I Andra kammaren fick elementarläroverkefrågan en annan utgång än iden Första; dertill bidrog ej mindre staterådet Wennerbergs anförande, utan sannoligt äfven ett meddelande af hr Liss Olof Larsson. I anledning af den förstnämndes yttrande, beklagade grefve Sparre, att man från ministerbänken gjort opposition mot den liberalitet att tillgodose undervisningens kraf, hvilken kammaren visat. Häraf föranleddes hr Lias Olof Larsson att uppträda med den förklaring, att grefve Sparres klander var obefogadt, enär regeringen obestridligen vårdade sig om undervisningen i like hög grad som riksdagen; men utskottets förslag hade tillkommit genom en kompromiss af ortintressen, och derföre ville han rösta för K. M:ts förelag. Anmärkningsvärdt torde vara, att fastän hrr Key, P. Olsson frår Helsingborg och grefve Posse försvarade utskottets hemställan, förkastades den, och K. M:ta proposition antogs med 90 röster mot 67 — och det synes alltså, att ledaren och de ledda nu gingo hvar sin väg: (Forts.)