ppnande2. MWen dettå 4 MN Tan laglig händelse här, der alla menniskor af smak, vana, mode eller yrke, intressera sig ör konsten, Också äro de stora utställningssalarne de första dagarne fullpackade af menniskor, eå att det blir alldeles omöjligt att i uga och ro kunna studera de exponerade hildernva. Jag är fördenskull omöjligen i stånd att, såsom jag hade ämnat, lemna en liten öfversigt deröfver, med särskildt fästadt afseende på de skandinaviska konstnärernas alster, och nöjer mig derföre med att i dag nämna, att dessa äro följande: bland landskapsmålare Wahlberg (med 2 taflor), v. Gegerfelt (2), Hermelin, Smith-Hald (norrman) och Lindholm (finne); bland genremålare Salmson, baron Cederström, Jernberg, Nilsson, m:ll Börjeson och fru Zetterström, hvartill komma norrmannen Möller och finnen Becker. Kiörbos har lomnat 2 djurstycken, Haglund trån, Göteborg ett blomsterstycke, m:ll Sundberg ett porträtt och m:ll Wernqvist 3 aqvareller. — Åtskilliga af dessa taflor äro i hög grad förtjenta af och ha också ådragit sig en icke obetydlig uppmärksamhet från den besökande allmänhetens sida, och det är icke förmätet att vänta, att utmärkelser under en eller annan form skola komma. någon eller några af våra artister till godo. Juryn är sysselsatt med sina förarbeten, men resultatet af dess domslut blifver icke tillkännagifvet förr än till d. 1 juni. Man har nu omsider, men först i går, kommit på det klara med att grefven af Chambord verkligen icke varit under några dagar i Paris och Versailles. Ryktet derom har emellertid åstadkommit en enorm sensation, som bättre än allt annat visar att Henrik af Bourbons ankomst icke är precist lika likgiltig som den af en vanlig privatman eller ens af en vanlig prins. Det sades häromdagen, att han befann sig i Redemptoristernas kloster vid rue Francois I:er, och de, som bo vid denna tysta och förnäma gata, blefvo säkert mycket öfverraskade af den ovanliga folkström, som hela dagen der vandrade fram och åter med läogro eller kortare stationer framför det angifna huset och storbligande uppåt de nu som alltid stängda fönstren. . Andra rykten ha låtit prinsen vistas i Versailles eller på slottet Dampierro hos hertiginnan de Luynes Chevreuse. — Detta besök, medan man ännu trodde att det verkligen egt rum, väckte ett stort ogillande hos flertalet af dem, som icke äro prinsens deciderade anhängare. Grefven af Chambord är utan tvifvel i sin fulla och lagliga rätt, då han kommer till Frankrike, och ingen menniska skulle förmena honom att genomresa landet från den ena ändan till den andra, ge föter om han så ville, eller roa sig som han för bäst funne — ingen säger ju t. ex. någonting om prinsarne af Orlåans. Men hvad man skulle ogilla, vore om han komme i hemlighet, för att, såsom en tidning af hans parti eäger, arbeta med sina råd och sin person för det allmänna bästa. Man kan vara förvissad, att om kejsarprinsen en vacker dag kommer hit ifrån England, för att i hemlighet straxt bredvid nationalförsamlingen arbata med sina råd och sin person för det allmänna bästa, så skulle han utan vidare omständigheter inom tjugufyra timmar vara förd öfver gränsen, och detsamma vill man äfven skall vederfaras Chambord. — Det har sedan någon tid visat sig allt flera anledningar, som gitva vid handen, att den, som man kallat veromiton på Frohsdorf, ledsnat på sitt eremitlif, och, såsom jag redan förut antydt, är det sannolikt, att man efter vationalförsamlingens återsammanträde, d. 12 i denna månad, skall bli vittne till högst vigtiga och oförmodade tilldragelssr. På tal om eremiter har man upptäckt en sådan, en verklig anakoret, midt i sjelfva Paris. Hvem skulle ha kunnat föreställt sig någonting sådant, som att i ett af den stora stadens tätbygdaste och mest folkrika qvarter en individ skulle finna tillfälle att isolera sig ifrån vorlden, lefva utan snart sagdt någon beröring med det öfriga samhället. Han hade sjelf gräft sig ett slags grotta eller jordhåla å en öde tomt mellan gatorna Jeanne dAro och Dunois, icke långt från Tempelbazaren, och denna sällsamma bostad hade han möble rat med en madrass, ett bord, en stol, en flyttbar spisel och nödiga kokkärl. Han gick aldrig ut annat än när hans förråd af lifsmedel var aldeles uttömdt, då ban begaf sig ut för att tigga. Sedan han samlat ihop tillräckligt för att kunna köpa ett litet parti potatis, som utgjorde nästan hans enda föda, drog ban sig återigen in i sitt skal. På detta sätt hade han lefvat i två år. Men som franska lagen föreskrifver, att hvarje medborgare skall ha en ordentlig bostad, så togo polisagenterna häromdagen sig före att göra en visit hos denno nya Diogenes, som affördes till fängelset, der han skall få ett säkerligen beqvämare hem om också mindre i hans smak, Det finnes icke mera någon ungdom, är ett uttryck, som man ofta hör upprepas, om med skäl eller icke, är en sak, som jag här ej vill undersöka. Ett faktum är i alla händelser, att dels de upprörda politiska tider, hvari vi lefva, dels det jägtande efter rikedom och letnadsnjutning, som företrädesvis utmärker det moderna samhället, har hos en mängd af de unga förqväft den poesi och den värma i känslor och lissuppfattning, som annars borde tillböra denna ålder. Stundom antager dessa unga gubbars sträfvande en högst komisk form, såsom t. ex. förhållandet var med en ung hr Daniel Blin, som för några dagar sedan hade det obehaget att ee sig dömas till en månads fängelse och 100 francs böter för obehörigt bärande af ordensdekorationer. Den unge mannen (han är 18 år) hade för ett år sedan tagit sin studentexamen, och hvälfde nu i sitt sinne torhetsplaQOO22 Ö(ÖÄ