gitfvit reger Hvad de sf grefve Posse åberopade dokumenten från förra seklet anginge, hvilka skulle bevisas, att Sverige då haft lotsningsrätt i hela sundet, så kände tal dem väl. Det bade på 1700-talet flere gånger fråga om att inrätta ett svenskt lotsväsende i 8 Redan under Carl XII:s tid väcktes fråga om anställa 4 kronolotsar för att lotsa svenska örlogsfartyg genom Flintrännan och Drogden (hvilket namn i gamla handlingar stundom begagnas i cktare bemärkelse än nu) och 1782 hade amitskollegium framlagt ett förslag i liknande syfte; planer strandade emellertid dels mot u dausk sida lades i vägen, och ot de stora kostnaderna. Hr P. Olsson hade klandrat, att danska regeringen tagit lotsarnes penningar i stället för att hålla sig till fartygen, men hade dervid råkat förbise danska regeringens skylI enligt traktaten att icke uppehälla fartygen. Bolerna för obehörig lotsning på svenskt område vore för öfrigt ett par gånger så dryga som de, danska lagen stadgar. Tal. vände sig derefrhållit någon som helst sanktion af Svenska ter till frågan, huruvida det vore sannt, att en svensk lots, såsom man uppgifvit, blifvit uppbringad i svenskt farvatien, och upplyste, att lotsen i fråga blifvit betradd med svår tvetalan. Han sade vid det första förhöret i Helsingör, att uppbringandet skett midsunds, men rärmare svenska landet, hvaremot 4 danska lotsar påstodo det motsatta, eller att det varit värmare det danska landet. Svenska regeringen anen närmare undersökning inför svensk myndighet af förhållandet, och vid inför vederbörande k logde hållet förhör påstod lotsen, att han haft 4 af sundets bredd till svenska, men 3 till danska landet. Sedan steg modet ånnu mera, så att han enskildt till lotssällskapets direktör, löjtn. Ramsten, förklarade, att uppbringandet egt rum helt nära det svenska landet. Det vissa vore, att om ett 5 i tilltag verkligen skett, så hade det varit emot danska regeringens vilja, såsom stöd hvarför kunde åberopas de särdeles moderata instruktionerna till befälhafvaren på kanonbåten Willemoes. Ur P. Ulssou hade bland annat beklagat sig öfver bristande grannlagenhet från danska myndigheters sida, i det dessa skulle uraktlåtis att utkräfva betalning af danka sjökaptener, som vägrat att erlägga betalning för lotsning i-svenska farvatten. Häruti kunde tal. icke finna någon brist på grannlagenhet. Hvarken den svenska eller någon annan regering som helst skulle hafva gått in på något sådant. För öfrigt kunde tal. bestyrka, att, i motsats till hvad hr Olsson uppgifvit, åtminstone den södra lotsstationen i sundet haft ganska mycket att göra. Tal. önskade veta, hvilka fördelar Danmark vunnit genom den träffade öfverenskommelsen i lotsfrågan. Förut hade Danmark ensamt haft rätt till långlotsning; nu deremot bade det afsagt sig denna uteslutande rätt med undantag af den lilla farled, som kallas Drogden. Lotsniogen vore för öfrigt ingen fördel, utan en börda, analog med t. ex. skjutsbördan, hvilken staterna vore allt annat an angelägna att tillförsäkra sig i traktaten. Detta bevisades af de s. k. lotshemmanen vid kusten, hvilka vore anslagna till bestridande af de med lotsningen förenade kostnader. Uader vissa förhållanden kunde lotsningen visserligen blifva instgifvande atiar, men det vore endast under s ng, att lotsuingen frigjordes från den stränga koneroll, som åläge kronoloisningen. Frilotsarne hade blott rättigheter, inga skyldigheter, och assuransbolagen vore icke enligt lag tvungna att utbeans för fartyg, som af frilots satts på grund. Frilotsarne hade vidare ej, såsom kronolotsarne, skyldighet att lägga till vid det första fartyg, som Pade deras bistånd, utan hade tvärtom för sed vänta tills de kunde välja ett stort och djupgåfartyg, af hvilket en betydligare lotsafgift kunde ingas. Inga straffoestämmelser drabbade frilotsarne, om de satte ett fartyg på grund; de vore fria medborgare. Kunde nu en regering, som ville alla rätt, handla annorlunda än en enskild ansåg sig böra ha för att kallas hederlig karl? Hade det varit försvarligt, om svenska regeriugen, medan den med harda straff belade frilotsarne, om de gjorde intrång på svenskt lotsområde, hade uppmunirat dem att urifva sitt yrke på ett främmande område? Man bade åberopat exemplet af engelska kanano, hvarest lotsningen vore fri. Men engelska kaen vore ett haf, der det omöjligt kunde upprätts ett ordnadt lotsväsende Deremot vore det nga böter förbjudet andra än engelska otsar otsa i sundet mellan ön Wuigt och Portsmouth; t sund dock vore bredare än den trånga faroden genom Drogden. Tal. fann det i hög grad ånande, att reservanterna kunnat sätta i fråga ana saks bänskjutande till traktatmakternas skilor Först och främst voro endast Sverige och Danmark intresserade i den samma, och vidare skulle ett sådant steg gifvit en sorglig dementi åt den i andra länder rådande föreställningen om det goda och vänskapliga törhållandet mellan de båda skandisaviska grannstaterna. Konferensen, om en sådan kommit till stånd, skulle endast fäst sig vid innehallet i traktaten, i hvilken, som förut nämts, icke ett ord forekomme om annat än tullafgifterna. Möjligen skulle någon makt stalt sig på svensk sida, lan den funnit det fördelaktigt för sjöfarten, att endet delades mellan Danmark och Sverige; då skulle först fråga uppstått om att aflösa iogsrätten, hvilken hittills uteslutande varit Danmark jörbehällen, och hvem skulle få betalt lösningssumman, om icke Sverige. Ätven borde man taga betraktande det ansvar, vi skulle iklådt oss genom ot dylikt åtagande. Någon bättre lösning än den, som vunnits genom deklarationen, kunde tal. icke länka sig. Vi hade genom dea samma fått lotsrätt i alla gemensamma farleder. EBadast från Drogden vore vi utestängda, emedan en geogrsfisk konfiguration, som vi ej kunde göra om, gjorde Drogden till ett danskt farvatten. Det skulle måhända mera slagit an, om äfven talaren sällat sig till dem, som påtått att svenska rättigheter blifvit af Danmark kränkta, och att danska regeringen visaf brist på grannlagenhet och vänskapligt tillmötesgående; men han kulle då icke tala sanningens språk, hvilket för hode bögre än allt annat. De öresundska fri? vore ej osörvitliga. Om de det varit, skul1 ll regeringens varningar och å a gjort allt i tt understöda regeringens beden, i hvilket fall allt obehag kunnat undriDo gjorde i stället motsatsen och hade icke 2 för att lägga sig tätt utanför Köpenhamn, i af strandvägspromenaden, ett beteende, som kunde undgå att reta den danska nationalkänslan och särskildt hade föranledt den bäftiga uppbrasningen i folketinget, som just hade till följd de aggri a åtgärderna från danska regeringens sida. En liknande uppbrusning skulle sannolikt uppstått i Sverige, om en främmande makts lotskutträr lagt sig tätt under Skeppsholmen för att täfla med de svenska lotsarne. Det saknades icke anledningar till det antagande, att frilotsarne så ofta utan nödvändighet blottstälde sig för att komma i kollision med de danska myndigheterna, i afsigt att tillvägabringa en opiaionsstorm i Sverige, med tillbjelp af hvilken de trodde sig skola få saken ordnad efter sin önskan. Med detta anförande afslöts förmiddagens förhandlingar. Utrymmet nekar oss att i dag redogöra för hvad som förekom under aftonsammanträdet. Vi nämna blott, att efter slutad diskussion votering begärdes, bvarvid till kontraproposition mot yrkandet, att beandet skulie läggas till handlingarna, antogs Uricssons förslag, att riksdagen skulle till K. aflåta en skrifvelse med begäran, att konungen i enlighet med 107 S Regeriegssormen ur statsoch från embetet skilja statsråden Wern, Leijonhusvud och Berg på grund af hvad de enligt konj ; le n b v