andervisningen blifvit uppdagadt, hade felet genast blifvit rättadt, men man vore alls icke al detta enstaka fall berättigad sluta till förförliga missbruk vid alla seminarierna. Under sitt mer än lifliga anförande undföll det yttrande hr Hedin, att hans motion var väl grundad och motiverad, men detta omdöme bestriddes af den lika skarpe dialektikorn hr Kolmodin, som visade, att hr H. gjort Big skyldig till sjelfmotsägelse, och sedan han ådagalagt det, så kunde han icke heller nu afhålla sig ifrån att skämta öfver den belåtenhet hr Hedin uttalat med sin motion, erinrande om Nebukadnezars belåtenhet med Babel, som nu vore förgånget, ett öde, som hr Kolmodin, hoppades, att motionen äfven skulle vederfaras, men dock utan att motionären skulle underkastas samma dietkur som den olycklige konungen. Utan att gilla hr Hedins motivering och hofsamt ogillande öfven tonen i motionen, gillades dess syfte i ett lugnt och klart anförande af kapten Boman, som ansåg, att den ifrågasatta censuren, väl ordnad, kunde blifva nyttig. Det är ock troligt, att om motionen varit i moderatare ton hällen, skulle den vunnit större sympatier. Nu erhöll den i motionens syftning afgifna reservationen endast 56 röster mot 117, som godkände utskottets framställning. I denna utgång af voteringea, ide starka bravorop, hvarmed ecklesiastikministern heloades, då han slutade sitt första anförande, måste ett förtroendevotum ligga. (Forts.)