AUnsändt.) Red:n har från hr docenten M. Falk mottagit följande: Till Göleboros-Postens Redaktion. Som Eder tidning för d. 5 april d. å. innehöll en för mig ganska missficmande artikel, utbeder jag mig. den rättvisan, att följande genmäle oafkortadt måtte i tidningen intagas; och hoppas jag derjemte, att äfven andra tidningar, som framställt Eder artikels innehåll, måtte känna sig pligtige att låta detta mitt genmäle komma till deras publik. De beskyllningar, som den nämnda artikeln innehöll, äro hufvudsakligen följande: 1) Dess förf. förklarar sig icke veta, om min i febr. d. å. utgifna skrift angående hr Björlings matematiska läroboksförfattareskap, hvilken stämplas som bitter, har denna sin bitterhet grundad i en vid våra akademier icke helt och hållet ovanlig känsla af afund eller harm öfver andras befordran eller utsigt till sådan, hvilket synes afse att låta allmänheten misstänka en dylik låg bevekelsegrund för den nämnda skriftens utgifvande; 2) Karakteriserar han min i början af 1871 tryckta granskning af hr B:s lärobok i algebr. anal. och diff. kalk. såsom det första bittra anfallet, då hr Björliog var sysselsatt med förberedelserna för att visa sin kompetens till den matematiska professurenk, och gör derigenom skadebegär till en bland de bevekelsegrunder, som jag haft att trycka mina uppsatser i frågan; och 3) genom en ur hr B:s nyss utkomna genmäle ensidigt hemtad upplysning om min nog obetänkta anklagelse, att hr B. skulle hafva plagierat, samt genom ett i samma urkund tryckt enskildt bref af april 1870 söker ban uppvisa en lågsinnad dubbelhet i mitt beteende. Mot dessa anklagelser får jag invända följande: Haltlösheten i anklagelsen 2) ligger i öppen dag för en hvar, som behagar taga i betraktande, att min granskning var inlemnad till den matematiska tidskriftens redaktion redan i första början af år 1871 och dess innehåll så småningom samladt och utarbetadt under loppet af sommaren och hösten föregående år, — allt således före utgången af ansökningsiden till den matematiska professuren i Lund och förr än jag hade ringaste kännedom eller ens aning om, att hr B. sökte platsen eller Åvar sysselsatt med förberedelserna för att visa sin kompetens. Derjemte skulle jag kunna, ehuru jag icke — åtminstone nu — vill göra det, framlägga ett dokument af d. 16 april 1870, hittills icke publiceradt, hvars befogenhet hr B. torde vara den siste att jäfva och uti hvilket innehålles den verkliga orsaken till, att jag någonsin skref min granskning, en orsak, som är hr B:s egen önskan, att någon svensk måtte recensera boken. En del af detta dokuments innenåll, hvariblaad finnes hr B:s egen åsigt — sådan len var på den tiden — om värdet åf vissa intyg hvaraf blir evident den ytterligt skarpa kontrasten, mellan hr B:s sätt att värdera de Grunertska intysen d. 16 april 1870 och ungefär ett år derefter, då nan sökte draga nytta af dem), torde jag blifva nödsakad att snart publicera för att visa ifrån mig de skymfliga kränkningar af min heder, för hvilka jag litvit utsatt. Min granskning var skrifven i en vänlig och wuman ton och jag höll mig enligt hr B:s eget erkännande noggrannt till sjelfva saken-. Denna zranskning är ingalunda förtjent af att beskyllas att lafva srånkännt hr B:s lärobok förtjenst, såsom jag ock redan uppvisat i mitt genmäle, som jag utgaf i ebr. å. 4. — Öfver denna granskning ondgjordes mellertid hr B. ganska betydligt, och töljden deraf sef hans i en allt annat än Jugn ton hällna svar, om jag nyligen publicerat jemte mitt genmäle dermot. Tonen i dessa två handlingar är ungefär denamma; och hvem kan väl undra på, att jag ej kunde ortfara att skrifva i samma lugna stil som i min ranskning, då br B. tillät sig att begagna detta sitt var till att inför två lärda myndigheter (Lunds kademiska konsistorium och filosofiska fakultet; dandlingen har ock varit före i ecklesiastikdeparementet och inför den vetenskapliga kommission, ill hvilken hr B:s klagomål bänvisades) angripajmig tan att bereda mig tillfälle att försvara mig; ja an visade mig t. o. m så mycken ringaktning, tt han ej ens bevärdigade mig med en upplysning m detta svars tillvaro, än mindre innehåll. Detta r den sanna förklaringen af, hvarför jag utgaf mina handlingar, men icke alls den harm eller afund fver andras beforåran eller utsigt till sädan, som mtalas i den i Göteborgs-posten förekommande haang, hvilken jag här ofvan omnämnt under n:o 1). Plagiatfrågan kommer jag troligen att snart yterligare behandla och torde derför kunna förbigå ensamma nu. Dock vill jag redan nu tillkännaitva, att jag icke alls, som hr B. haft djerfheten att —— ce.t.tt-)—L——k SE RE