pedagogiskt hänseende, hvarigenom ej blott de särskilda bildningabehofven bättre tillgodoses, utan ock en rikare och mångsidigare podagogisk erfarenhet i det hela kan vinnas. Hr W. bemöter i sin motivering de invändningar, som gjorts af förslagets motstånoch framlägger klart svagheten af de skäl, som af dem anförts för förslagets förkastande. Med afseende på den förra af dessa motioner torde allmänna meningen ej ännu vara sullt klar. Förslaget ör nemligen för oss tomligen nytt, ehuru metoden med framgång följos i andra länder. Genom att inslå på den föreslagoa vägen skulle emellertid den fördel vinnas, att staten erhölle en rätt att öfvervaka de onskilda läroverken, som i många fall kunde medföra nytta, förutsatt att den ej öfverskrede sina tillbörliga gränser, och dessa läroverk skulle derjemte mera än nu känna sig såsom integrerande delar i det stora hela af undervisningsanstalter, der den uppväxande ungdomen bildas till framtida nyttig verksamhet i samhällets tjenst. Huruvida åter, såsom motionären synes hoppas, någon minskning i statsutgifterna för elementarundervisningen på denna väg står att vinna, torde endast framtiden kunna utvisa; till en början blefve detta nog icke förhållandet. Denna synpunkt torde åter förtjena att tagas i betraktande med afseende på hr W:s motion, hvars godkännande ganska sannolikt skulle i vägendtlig mån underlätta uppkomsten af enskilda läroverk, hvilka komme att öfvertaga on god del af det arbete, för hvilket staten nu bär både ansvaret och kostnaderna. Att denna senare motion kommer att af riksdagen antagas, synes sannolikt, då liknande förslag vid två föregående riksdagar fallit för en ganska ringa röstöfvervigt och allmänna meningen blifvit stämd till förmån för densamma, bland annat genom de uttalanden i frågan, som blifvit fälda af läraresällskapen i Göteborg och Stockbolm. Det är också med hugnad vi af senaste riksdagsunderrättelser erfara, att förslaget af Andra kammarens tillfälliga utskott blifvit i det väsendtliga tillstyrkt. Att genomgående af profår satts såsom ett vilkor för tillgodonjutande af lönetur är naturligen i sin ordning under den förutsättning, att en dylik praktiskt förberedande kurs kommer att utan undantag fordras såsom kompetensvilkor för lärareplats. Då utskottet vidare undantagit två år, hvilka med afseende på lönegradons bestämmande ej få beräknas, så hafva derigenom lärare vid privatiäroverk blifvit satta i full paritet med extra lärare och vikarier vid statens läroverk, som fullgjort, hvad för kompetens fordras. Enligt k. cirkulärbrefvet af d. 11 dec. 1863 tillgodoräknas nemligen för desse med atseende på lönetur den tid, de varit i lärovorkens tjenst anstälde, med undantag för de tre första åren af deras verksamhet, hvarvid dock profårets genomgående ej uppstälts såsom vilkor. En invändning, som gjorts af förslagets motståndare, att nemligen en följd af dess antagande skulle blifva, att statens läroverk skulle komma att öfverflyglas af utslitne lärare från de enskilda skolorna, har äfven af utskottet blifvit bemött genom den föreskriften, att den tjenstetid, som för lönetur beräknas, ej får öfvorskrida tio år. Försöfrigt anse vi det äfven såsom ett företräde hos utskottets förslag, att ifrågavarande förmån enligt detsamma äfven utsträckes till privata läroverk utan dimissionsrätt, der de nemligen fullt motsvara statens femklassiga skolor. Hvad angår reservanten hr Ehrenborgs yrkande, att bland vilkoren för åtnjutande af i fråga varande förmån äfven borde fastställas godkändt undervisningsprof, så synes det oss vara fullkomligt öfverflödigt. Enligt gällande bofordringelag kan nemligen ingen såsom lärare i statens tjonst anställas, som ej undergått dylikt prof, hvadan någon tillämpning af nu föreslagna stadgande ej kan komma i fråga med afeeende på andra än dem, som efter nämnda pross genomgående blifvit til lärare vid statens skolor antagne. Vi sluta med att uttala den önskan och förhoppning, att utskottets förslag måtte af riksdagens båda kamrar oförändradt antagas.)