till införsel tillätne samt svensk eller norsk tull unlerkastade alster eller tillverkningar tullfritt medföra, vore alldeles för rundligtetilltagna. Framstälde icke något yrkande. . Hr Bennich bemötte den förre tal:s anmärkningar och förklarade, att ingen transitförsändning af oförtullade utländska varor eger rum, utan att man har full säkerhet) om attt plomberingen eller förseglingen å varorna icke kan rubbas. Den föreslagna tullfriheten vid transport öfver gränsen af mindre partier af vissa tull underkastade artiklar afsåge naturligtvis gränsboarne. Tal. ansåg, att hvar och en, som hyste intresse för de begge ländernas kommersiela förhållanden, borde med glädje mottaga det afgifna förslaget, och hembar tal. sin tacksamhet till den person, som före sitt inträde i konungens råd såsom enskildj motionär väckt detsamma till lit. Yrkade bifall till förslaget. Hr Wallenberg Ville ej motsätta sig förslagets antagande, men framkastade åtskilliga betänkligheter angående kustfarten och tyckte. att regeringen ej gjort sig mycket besvär; medj att utreda denna del af förslaget, hvilket innehöll bestämmelser, som kunde framkalla obehag mellan de begge rikena. Frih. af Ugglas förklarade, att utskottet utgått från den åsigten, att man borde se frågan i stort och låta de betänkligheter falla, hvilka med densamma kunde vara förenade, ty det gälde ett eftersträfvansvärdt mål: åstadkommandet af enhet i de begge rikenas handelsoch sjöfartsförhållanden. Hvad fraktfarten beträffade, vore det väl obilligt att ej härutinnan medgifva Norge samma rättigheter, som Sverige redan inrymt åt flere andra nationer. Då franska handelstraktaten skulle uppgöras, hette det — liksom man nu sagt, att genom detta förslag Norge fått allt och Sverige intet — att vi derigenom skulle lida stora förluster, men denna spådom har, som man vet, icke besannats. Ett bifall till nu i fråga varande förslag, hvilket tal. ansåg vara det enda rätta, skulle utöfva ett välgörande inflytande på begge rikenas kommersiela förhållanden. Yrkade bifall till förslaget. Hr Nordström trodde, att man handlade klokast i att återremittera frågan, hvilken tal. ej fann vara tillräckligt belyst af siffror, ty det är just de som tala i förslag sädara som det förevarande. Hr Rydqvist ville äfven på enahanda grunder hafva utlåtandet återremitteradt. Hr Bennich åter kunde icke finna det utmärkta i en massa siffror. Då franska traktaten var å bane, fick man höra sådana i myckenhet, men flera då gjorda beräkningar, såsom bland annat att vår handel och industri inom 3—4 år skulle gå under, hafva icke visat sig fullt pålitliga. Hr Wern lemnade en vidlyftig redogörelse för frågan i dess helhet och yrkade bifall till förslaget. Hr Fåhreus fann frågan vara ej blott af kommerciel, utan äfven af politisk natur, och i dylika fall äro siffror ofta obehöfliga. Tal. ansåg, att förslaget i många delar hade företräde framför denu gällande bestämmelserna rörande de begge ländernas handelsförhållanden och yrkade bifall till detsamma. Förslaget blef slutligen af Första kammaren godkandt med 81 röster mot 6, som afgåfvos för återremiss. te .k L—— —,2 Skogsårerkningslagen. Hela Andra kammarens aftonsammantråde upptogs af behandling af särskilda utskottets i anledning af hrr Malmbergs och Dofsns i ämnet väckta motioner afgifna förslag om ändringar i vissa paragrafer af 24 kapitlet stfafflagen beträffande ansvar för skogsåverkan m. m. Utskottets förslag atsåg hufvudsakligen, att tillgrepp å växande skog, deri äfven inbegripet ris, gren, näfver, bark, löf, bast, ollon eller nötter, äfvensom tillgrepp af vindfälle eller annat sådant, som ej till bruk upphugget eller beredt är, eller växande gräs eller torf skulle, der värdet öfverstege fem kronor, anses och straffas såsom snatteri eller stöld, men deremot dylikt tillgrepp till ett värde understigande nämnda belopp, bestraffas såsom åverkan. Hr Östergren som öppnade diskussionen trodde ej allmänna rättsmedvetandet ännu vara så utveckladt, att man skull kunna behandla tillgrepp äfven från vindfallen o. s. v, såsom stöld, och hade mot redaktionen af förslaget åtskilliga anmärkningar att framställa, hvaribland den förnämsta var, att de distinktioner mellan stöld, snatteri och åverkan, som förslaget innehölle, måste medföra osäkerhet i lagskipningen i fråga om itereradt tjufnadsbrott och snatteri. På grund bäraf yrkade talaren bifall till en af åtskilliga Första kammarens ledamöter i utskottet afgifven reservation, afseende en skrifvelse till K. M:t, hvari riksdagen skulle — med tillkännagifvande af sin åsigt, att der någon å annans mark olofligen fäller växande träd, i uppsåt att det sig tillegna, sådant bör anses och bestrakas såsom stöld eller snatteri — hos K. M:t anhålla, det täcktes K. M:t låta utarbeta och för nästkommande riksdag framlägga förslag ej mindre till lagförändring i sådan syftving, än äfven till de flere förändringar, som i anledning deraf för öfrigt anses nödiga. i Mot förslaget uppträdde för öfrigt hrr grefve Sparre, som hufvudsakligen önskade, att äfven åverkan måtte blifva rubricerad såsom stöld, Philipsson, Kolmodin och Per Staaff, hvilkas anmärkningar i väsentlig mån öfverensstämde med de af hr Östergaen framstälda och hvilka på grund häraf i likhet med grefve Sparre yrkade återremiss. Till förmån för utskottets hemställan yttrade sig hrr Danielsson, Per Nilsson i Espö, Malmberg, Dofsön, O. B. Olsson, Per Nilsson i Kulhult och Fahlen. Hr Åstrand, som ett par gånger hade ordet i frågan, upptog till besvarande och vederläggning de mot förslaget gjorda anmärkningarne och ådagalade att genom aslätande af en skrifvelse skulle man riskera, att frågans afgörande ännu i lång tid komme att fördröj hvilket i betrak aude af de oerhörda tillgrepp, som med öppet trotsande af all eganderätt för närvarande pågingo, särdeles i de nordliga länen, skulle vara att på det högsta beklaga. Äfven hr Häggström yttrade sig i samma syftning. Utförligast försvarades dock förslaget af utskottets ordförande, vice talmannen frih. Åkerhjelm, hvilken flere gånger hade ordet och ådagalade, att de anmärkningar, som blifvit gjorda, ej voro af den beskaffenhet, att de borde utgöra hinder för förslagets bifallande, lika litet som de kunde utgöra någon verklig ledning för utskottet vid utarbetande af det nya förslag, som i händelse af en återremiss kunde komma i fråga att framläggas. Tal. framhöll flere gånger vigten af att något blefve i saken afgjordt och trodde, att utskottets förslag vore det lämpligaste, såsom innefattande en förmedling mellan motsatta åsigter och egnadt att tjena såsom en öfvergångslagstiftning. Emellertid förklarade sig tal. slutligen ej vilja motsätta sig en återremiss. Urr Hjelm, Liss Olof Larsson och Jöns Pehrsson hyste mot förslaget åtskilliga betänkligheter, såsom varande i deras tanke i vissa fall för strängt. Resultatet af öfverläggaingen blef att förslaget aterremitterades efter votering med 87 röster mot 51. Statsutskottet förehade i fredags och tillstyrkte riksdagens bifall till K. M:ts särskilda proposition, angående bestridande af en del kostnader för den under prof. A. E. Nordenskiölds ledning åren 1872 och 1873 företagna nordpolsexpeditionen samt hemställde att för detta ändamål måtte beviljas ett extra anslag å 15,226 kr. 5 öre att utgå under innevarande år äfvensom att åtskilliga af postmedlen förskottsvis bestridda utgifter för postångfartyget Polhems reparation och tillbyggnad m. m. måtte få å postverkets öfverskottsmedel afskrifvas. Båda kamrarne hade i lördags sammanträden, för hvilka vi efter A-B. lemna nedanstående redoorelse: