dandraga sig dess liqviderande derför att transport å dem varit antecknad från egare till egare. Det skulle vara särdeles intressant veta om någon fordrat liqvid för en vexel som ej varit transporterad på honom; ty man kan ju lätt föreställa sig sådant fall och då är tänkbart att innehafvaren på ett eller annat sätt vill söka utbekomma beloppet, emedan, efter ny lagsamling af Backman, 4:de 8 4:de kap. U. B., gäldenär måste betala utan afseende om någon transport åkommit förskrifningen eller icke, förutsatt att han gifvit lof låta samma komma i annans hand. I en kasus som denna är ju förestående fullt tillämpligt; frånkännes innehafvaren af förskrifningen all liqvid, då blir det ju en inkonseqvens af domaren; tillerkännes han deremot sådan, då respekteras ju icke vilkoret att vexeln ej in blanco får transporteras. Eftersom ifrågavarande slags förbindelse kallas postremissvexel, så kanske vexellagen kan lemna ett annat resultat, men en inkonseqvens ligger det i alla ta!l uti saken. Önskvärdt vore om riksdagen tog hand om denna angelägenhet, så att hvarje aftal emellan långifvare och låntagare kunde blifva gällande efter ordalydelsen. Eget är att för vexlar ordet order i vexellagen finnes föreskrifvet och i praktiken till sin betydelse gällande, men antages af lagskipningen numera icke i samma bemärkelse å förskrifningar mot penningförsträckningar, ehuru vid utfärdandet af sådana, till allmänna låneinrättningar eller enskilda personer, samma ord i långliga tider brukats, under förutsättande af långifvaren att han vore både skyldig och berättigad å en sådan förskrifning teckna transport. Herrar jurister tyckas emellertid anse ordet order icke betyda annat än en tillåtelse låta förskrifningen komma i annans hand och hafva öfver 30 år praktiserat så som vore den omnämnda påteckningen å ett skuldebref alldeles öfverflodig; tiden borde väl nu vara inne att en sådan åsigt icke vidare får tillämpas. Uti 1:sta 9I:de kap. H. B. heter det att den som försträcker annan penningar tage bref derå, men ingenstädes har ins. kunnat finna någon föreskrift som hindrar långifvaren bestämma med låntagaren på hvad vilkor han finner för godt lemna försträckningen.