2 — mig att säga detta. Men huru har jag anvandt dem? Jag har rikedom, men hvem har jag verkligen gjort något godt med den? Det förekommer mig nu, som om jag plötsligt vaknat upp för att finna huru dyrbart lifvet är — hvilken herrlig gåfva förnuftet är och huru illa jag användt båda delarne. — Hvad vill ni då göra? frågade henves förmyndare hånfullt. Bli nunna och stänga in er i ett kloster? Eller bli en barmhertighetssyster och kläda er i svart klädning och hvit hufva samt vårda koppsjuka? Olla berärdigade hvarken hånet eller sjelfva orden med någon uppmärksamhet. — Jag har varit uteslutande. upptagen af mina egna sorger, fortfor hon med stigande värme. Jag har tänkt på de. förföljelser, för hvilka jag varit utsatt, den ångest och det lidande hvaraf jag haft erfarenhet har jag ansett vara det värsta i verlden. — Jag är glad öfver att ni blifvit så förståndig, sade mr Gower. Ni börjar tro att jag när allt kommer omkring ändock ej behaadlat er så illa? a — Min åsigt om er förblir densamma, sade Olla allvorligt. Det är min åsigt om mig sjelf, som blifvit förändrad, Jag har upptäckt hvad det vill säga att hafva de ovärderliga gåfvorna af lif och förnuft i behåll. . — Det är andra gången ni talar om förnuftets ovärderliga gåfva, sade mr Gower hånfullt, ej vetande hvad han skulle tänka om Ollas nya sinnesstämning. Har ni kanske helt nyligen kommit under fund med, att ni har anlag för scenen? Eller har ni kanske — o fasa! — fått i ert hufvud, att ni skall predika qvinnans rättigheter? — Ingenting af allt detta, sade Olla lugnt och med ett sorgset uttryck i tonen. Jag vill hvarken bli aktris eller predikant; jag blott önskar att vara en sann och ädel 1vinna, som gör så mycket som möjligt af de gåfror försynen gifvit henne. — Detta låter. något högtrafvande, änmärkto hennes