Riksdags-Kaleidoskop 1874, XXIV. Den 2 april. Det första eller egentligen det enda, som öfverraskade dem, hvilka i går inträdde på Andra kammarens läktare, var anblicken at de många lediga. platserna nere i salen. Nära en tredjedel af ledamöterna har tagit sig påsklof. Men det oaktadt hade notarierna full sysselsättning, och otvifvelaktigt är, att dagens protokoll blir lika fylligt, som om alla platsorna i kammaren varit besatta. Hvad som ordades om 6tiondeladorhar sagts många gånger förr och var icke Heller vu af sådant värde, att en redogörelse derföre kan intresse edra läsare; men jag kan försäkra, att frågan med stort allvar behandlades till och med grundligare än flere andra vigtigare wåägor, och de ifrågavarande ladorna vackla på sina grundstenar, Den andra frågav, som föranledde en långvarigare diskussion, hade väckts af hr Gumalius. Ingen betviflar hvarken allvaret eller välmeningen i hr Gumeelii motion om inställande tills vidare af inmutningar, enligt nu gällande grufvostadga, inom Norrbottens län; men om en sådan restriktion anses nyttig, hvarföre ej utsträcka den öfver fela Sverige, der på oräkneliga ställen malmfält förekomma, utan tvifvel lika om ej mera utsatta för utländningars åtrå, ån malmfälten i Norrbotten anses blifva? Hr Gumeselius har dock, som antydt är, endast velat skydda Norrbotten för päpassliga utländingar,endast skydda detta läns malmsält för en spekulationslust, Åom visserligen icke afsåge endast att under sken af bergsbruk komma åt skogen, utan ock torde grunda eig på förhoppningar att kunna så under gynnande omständigheter till höga pris afläta mutsedlar åt enskilda personer och bolag, som tilläfventyrs komma att bildas för grufvedrift i dessa nejder. År Gumelius erinrade öfven i sin motion derom, att -en i fjor hastigt vidtagen kraftig åtgärd emot inmutnivgssvindel i Sveriges sydligaste län inger förhoppnipg, att en af omständigheterna än mera påkallad, likartad åtgärd måtte tillgodokomma äfven det nordligaste länets malmrikedomar, dervid likvisst hr Gumeelius förbisåg den väsendtliga skilnaden, att, då den antydda restriktiva åtgärden i fjor vidtogs, var inmutniogssvindeln i Skåne ett obestridligt faktum, hvaremot nu endast förutsättes, alten dylik svindel skall inträffa i Norrbotten. Men det besynnerliga är, att hr Gumelius icke påyrkade ett absolut förbud mot alla inmutningar i nämnde län, utån nöjde sig med, att K. M:t, efter särskild pröfning, skulle tillåta inmutningar. Erkännas bör, att hr G. tillmäter K. M:t en utomordentlig prölningsförmåga på detta område. Svårt, att icke säga omöjligt, vore likväl för K. M:t att se på en inmutningssupplikant, huruvida han icke kan blifva en inmutningespekulant — just en sådan hr G. icke vill släppa in i Norrbotten. Lagutskottet hade icke blifvit öfvortygadt af hr Guwelii argumentation, utan afstyrkt motionen och utförligt motiverat sitt afstyrkande; men dermed var hr Gumeelius naturligtvis . allt annat än belåten och egnade nu åt utskottets motion en så utförlig kritik, att den ganska säkert kommer att upptaga flere blad i kammarens tryckta protokoll, likasom den upptog nära 13 timma af kammarens tid. På den. omständigheten fäste hr Gumeelius icke det ringaste afseende, att motionens öde redan