Far och Son.) Roman af mrs Harriet Lewis. 4 (Öfvers. trån Engelskan). — Det får ni, men jag skall bespara er besviret, sade Olla allvarsamt. Jag har tänkt på, att jag är nästan tjugo år gammal, och att mitt lif varit lika onyttigt och tomt som de flesta andrå flickors vid min ålder. Jag har funnit mina hufvudsakliga förströelser i promenader, åkning och förlustelser eller i att kläda mig vackert och öfverglänsa andra. Då en fattig person vändt sig till mig och begärt hjelp, har jag alltid lomnat; men jag har å andra sidan alltid. väntat, tills man bedt mig derom. Kortligen — jag har varit lika onyttig som den der påfogeln ute på terasson, och jag har gjort ungefär lika mycket godt här i verlden. — Nåväl, hvad ville ni väl vara? frågade hennes förmyndare. En Florence Nightingale, en Elisabeth Fry eller en Johanna Southcate? : : Den unga flickon höjde stolt på hufvudet. — Jag vill först af allt vara en qvinna! sade hon med varm ifver, och mr Gower såg, att det var tårar i hennes ögon. Jag har blifvit uppfostrad i den tron, att det fashionabla står öfver alla andra saker — jag har fått lära att finna nöje i att kläda mig bättre än andra — att i flärd och ytlighet finna min hufvudsakliga sysselsättning. Men Gud må vota, att alla de der sakerna aldrig beredt mig någon tillfredsställelse. Jag har talanger — anlag för konsten, som ej äro vanliga. Det är ingen fåfänga af ) Forts. fr. N:o 76. z ; S