2 2 DOFAL stockholms-korrespondensDen 5 april. Solen rann upp på Påskdagens morgon så klar att den bebådat den vackraste dag, men vädret :; april leker obehagligt med oss och dess väderlek är icke att tro. flolsobringande är den ej heller, t) fastän koppepidemien synes aftaga, om än långsamt så frukta läkarne för att skarlakansfebern, såsom tilltagande sjukdomsfall antyda, skall i stället komma till väldet, och den tienden är icke mycket bättre är den förra. ; Det blifvande vale af riksdagsman för Stockholms stad i Första kummaren har de sista dagarne mycket sysselsatt icke blott valkorporationen, hrr stadstullmäktige, utan äfven Stockholms öfriga innevänare. Orsaken till get ovanligt lifliga intresset denna gång torde mindre vara att söka i saken sjelf, ehuru vigtig den än är, an i den omständigheten att några, eller måbända blott någon, visat mycken ifver för att stadens nya Yran frib. af Ugglas, oaktadt han redan plats i Första kammaren, skulle inväljas dit såsom Stockholms kommuns representant efter frih. Bil Hade denna agitation, såsom den gaf sig utseende af, verkligen skett för att visa erkännande åt en så förtjent man som den nuvarande ötverståthållaren, skulle den visst icke upptagits så illa, ty det liger knappt något tvifvel, att Stockholms stadsfullmäktige skola vid nästa riksdagsmannaval utse frih. af Hgglas till Stockholms ombud; men nu misstänktes det att under artigheten mot frih. af Ugglas låg en plan, som åsyftade försäkra en viss af Stockholms riksdagsmän om att icke vid kommande val blifva utesluten för att lemna rum för frib. af Ugglas, och detta inverkade säkerligen ej så litet på många af hrf stadsföllmäktige. Men flera andra bestämmande skäl tillkomma, hvarföre hrr stadsfullmäktiges pluralitet vid den förberedande enskilda öfverläggningen igår, under vice ordf. hr Lagerstråles presidium, uttalade sig för att h. exc. utrikesstatsministern Björnstjerna och icke frib. af Ugglas skulle under den återstående 9-årsperioden representera Stockholm i Första kammaren. Dessa skäl voro bland andra, att frih. af Ugglas till periodens slut ändå hade tillfälle att vid riksdagen visa sin nitälskan för Stockholm, att om frih. af Ugglas mottog valet skulle ett extra laudsting för Östergötland sammankallas, att det skulle se ut som om Stockholm saknade andra hdee riksdagsmän, att det skulle biltra en rost mindre i Första kammaren, den der kunde vara vigtig nog vid de gemensamma voteringarne m. m. Såvidt vi erfarit, fanns det ingen af salarne å någondera sidan som ifrågasatte, att icke frih: af Ugglas egde alla de qvalifikationer, som erfordras för ått värdigt representera hufvudstaden, men man ansåg blott ögonblicket nu icke vara det rätta för hans inväljarde i Första kammaren. Det är att beklaga, det irih. af Ugglas så oförskyldt, vi voro färdiga att säga så taktlöst, gjorts till ett trätofrö. Under diskussionen nämndes af en talare tre kandidater: ministrarne Adleroreuta, Björnstjerna och statsrådet Berg, och af dessa, utom hvilka inga andra föreslogos, visade det sig slutligen att hr Björnstjerna bade öfvervägande opinionen för sig, så att man kan antaga bans val vara så godt som afgjordt. Någon votering begärdes icke. En talare anmärkte, förmodligen för att lugna dem, som befarade uteslutandet vid ett kommande val af någon nuvarande riksdagsman, att Stockholm sannolikt vid den tiden har 150,000 innevånare och således blir berättigadt att välja ytterligare en ledamot af Första kammaren. Den nu blifvande riksdagsmannen hinner att intaga sin plats i kammaren för att deltaga i de blifvande gemensamma voteringarne, som lära komma att upptåga icke två, såsom vi förut uppgifvit, utan tre hela plenidagar, d. 15, 16, och 17 april, en sädan massa af voteringar måste anställas. Vid gårdagens korta sammanträden märktes egentligen justering af åtskilliga voteringspropositioner och i Andra kammaren, att några ledamöter, såsom hrr Danielsson och Jonas Jonasson, begärde 14 dagars permission från riksdagsgöromålen, räknad från den 14 och 15 maj, d. v. 8. just från den dag, då riksdagen rätteligen skulle sluta; man kunde tycka att det var en onödig försigtighet, men de permissionssökande ville vara försäkrade om att slippa ifrån den hotande förlängningen af riksdagen; likväl torde det knappast hafva lyckats dem om det kommit till votering, så starka hördes nej-ropen från kammarens bänkar, men nu var vice-talmannen frih. Åkerbjelm nog beskedlig att förklara, det han ansåg jllie vara öfvervägande och således ledigheten biallen. Det särskilda utskottet rörande skogslagstiftninpe har afgifvit sitt andra betänkande och föreslår eri en ny författning om åverkan. Utskottet följer dervid såsom ledande princip, att då nu gällande strafflag, i likhet med 1734 års lag, fastställer ett visst belopp af det tillgripnas värde såsom gräns emellan tillgrepp af ringare och större straffbarhet och bibehåller för ringare tillgrepp icke blott sär