ett af f. d. statsrådet v. Ehrenheim framställt förslag, att ott nytt departement för näringar och allmänna arbeten skulle inrättas, men deromot de konsultativa statsrådens antal blifva två (i stället för tre, som förhållandet nu är), och då Andra kammaren omfattade utskottets förslag oförändradt, för det tilltalande som låg i sammanslagningen af landtoch sjöförsvarsdepartementena — så har utskottets arbete blifvit fruktlöst. Att Första kammaren icke ville godkänna utskottets förslag om en statsminister, hvilken skulle bli icke blott statsrådets tillfällige ordförande utan ständige och verklige chef, så är det otvifvelaktigt, att de betänkligheter, som -hr Mannerskantz mot denna anordning oförbehållsamt uttalade, gillades af Första kammaren och voro afgörande för dess beslut, och det kan icke gerna förnekas, att hr Manner; skantz blottade frågans kärnpunkt, när han i sin reservation yttrade att ?om den ministör, hvari han (statsministern-) är chef, eller den konselj, hvari ban är president, med sullständigande af det s. k. parlamentariska systemet, alltid bildas af ledarne för det flertal, hvars meningar råda inom tepresentationen, då blir det han — statsministern — som, såsom dessa ledares ledare, genom det herrskande flertalets makt och vilja, verkligheten blir landets regent.