Advokaten Montluc (en af försvarsadvokaterna): Jag önskade göra vitnet en fråga, och ber hr Gambetta om ursäkt för att jag framställer den. Presidenten: Angif för oss frågan, och vi skola ställa den till vitnet, om så synes lämpligt. Montluc: Jag skulle vilja fråga hr Gambetta, och jag ber honom om ursäkt derför, huruvida den allmänna meningen icke skyllat honom för att hafva tagit sin del i den vinst, som hr Ferraud gjort? Gambetta: Om jag skulle svara på sådana frågor, då skulle mina svar upptaga hela sessionen. Presidenten: Frågan skall ej ställas. Det skulle vara en onyttig skandal. Vitnet kan draga sig tillbaka. . Härmed slöts denna episod, hvilken naturligtvls väckte sensation. Dep. de Cezannes yttranden voro utan synnerlig betydelse. Han hade d. 2 nov. lemnat Paris i ballong. Han hade skickats af general Trochu för att ombegörja provianteringen af Paris. Då han kom till Tours, var Ferraud redan anförtrodd med uppköpen. Vi hafva nämnt, att i Berlin en fest firats till ära för d. 18 mars, Pariskommunens stora högtidsdag. I Socialdomokraten hade stått ett upprop till de tyske arbetarne, undertecknadt af den kände Hasenclever, hvilken deri inbjöd alla grupperna at den allmänna tyska arbetareföreningen att med glans fira en af de minnesvärdaste årsdagar, som proletariatet i alla de civiliserade staterna kan högtidlighålla: den 18 mars, årsdagen för Pariskommunens resning. Den 18 mars egde ock festen rum i en stor utskänkningssal vid Greifswalderstrasse, bevistad af omkring 1,500 personer, hvaraf en tredjedel utgjordes af qvinnor och barn. I fonden: var en scen upprättad och vid rampen stod en byst af Lassalle. På båda sidor om denna byst stodo ett par bord och en rad stolar. Efter en föreningsmarsch uppspeltes ouverturen till Den Srumma, såsom komponerad af en fransman: Derefter kom turen till Österrike, med ett styckehaf Strauss, och till Italien, med ett dito af Verdi. Derefter utfördes ett tillfällighetsstycke Marsviolenk, under hvars toner de socialistiske deputerade å tyska riksdagen höllo sitt högtidliga intåg i salen. Nu gick ridån upp till scenen, der de deputerade togo plats i ett hörn af en skog, men plötsligt föll åter ridån, emedan en polistjensteman funnit herrar deputerades plats alltför ostentativ och lik en politisk reunion. Nu framträder Hasenclever, med en poliskonstapel vid sin sida, och håller ett tal till kommunens ära, hvilket är ganska moderat, allt till följd af den förargliga skugga som kastas öfver hans ögon från poliskonstapeln vid hans sida. Han sade: Hittills hafva alla mensklighetens sanna framsteg kostat blod: Sokrates har dött genom giftbägaren; Jesus af Nazareth har lidit på korset; franska revolutionen har ej kunnat frigöra sig från guillotinen; 1848 måste man uppkasta barrikader, och nu senast har Pariskommunen ej undgått detta historiska olycksöde, som på visst sätt påtvingar de stora iuderna våldsdopet. Kommunen har kämpat för det fjerde ståndets tillkomst till makten; det är dess ära. Man har ej velat sedan behandla dess stridsmän som krigförande; man har skjutit ned dem som hundar (fy!). Afven vi kämpa för denna ide, ock vi skola segra, men låtom oss hoppas, att detta kommer att ske. på fredlig väg. Låtom oss beklaga det sköna Frankrike, der det borgerliga krigets fasor mäst lössläppas tvenne gånger; kanske det skall vara Tyskland förbehållet att lösa det sociala problemet utan blodsutgjutelse. Genast efter detta tal uppspeltes marseljäsen med särskilda ord, kallade Das Lied der deutschen Arbeiter. Alla närvarande deltogo i sången, och dermed afslöts festen, öfver hvilken vi här velat för kuriositetens skuld lemna ofvan stående referat. Från Spanien ingångna telegrafunderrättelser angifva, att carlisterna nu omsider bestämt sig för att kraftigt tvinga Bilbao till underkastelse. En af dess förstäder ha redan besats, och sjelfva staden beskjutes med glödande bomber, under det Serrano alltjemt ser sig ur stånd att börja angreppet mot carlisterna. : Det bekräftar sig, att carlister till talrik mängd under general Palaceos mer och mer närma sig hufvudstaden Madrid. Don Carlos gemål, hertiginnan at Madrid, har nedkommit med en dotter. Tysklands förbundsråd har godkänt det af Preussen väckta lagförslaget om tredskande presters häktande och landsförvisning. Beslutet fattades enstämmigt, med undantag af jenhl röstå tillhörig, Reuss-Schleiz-regeringen. Förslaget kommer att omedelbart framläggas för tyska riksdagen, i Furst Bismarcks tillstånd bättras allt fortfarande, men han kan likväl ännu icke sofva utan stillande medel. Presslagen förhandlas af tyska riksdagen. Förhandlingarne voro isynnerhet stormiga, då frågan förevar om, att presslagen icke fick omfatta Elsas-Lothringen, hvilka provinser skulle i det hänseendet ställas under en särskild lag. Regeringens ombud förklarade, att lagen endast under detta vilkor kunde at förbundsrådet antagas i den af riksdagen beslutade formen. Denna paragraf blef ock till sist antagen. Inom Frankrikes nationalförsamling har yttereta venstern väckt det förslag, att, med bibehållande af den nuvarande vallagen, de valberättigade skola d. 28 juni inkallas till valurnorna för att välja en ny nationalförsamling, som skall d. 15 juli intaga den nuvarande församlingens plats. — Om det förslagets öde kan väl icke gerna något tvifvel råda. Telegrammer. STGOLKnoI4. 96 mars Pårsfa kammaran