KOBLA STILIG VIC utr Utta Få Vv MAY trUrrd och ett skålpund menskligt kött (2 ordinära biffstekar på skålpundet!!!) skall ej längre betinga en krona och femtio öre, hufvudstadspris. Man skall kunna dricka sitt glas mjölk — oskummad — om mörnarne utan att hela dagen efteråt ha känningar deraf — i kassan och hönsen skola värpa ägg till tjuge skilling tjoget. Vi skola åter befinna oss i de gyllene dagarne, då potatisen kostade tre, fyra riksdaler tunnan och ett par, med permission sagdt, permissioner — eleganta till på köpet — femton till sexton riksdaler... Det vore roligt, om tiderna sålunda skulle bli goda igen, ty nu äro de sannerligen rätt onda! Ett exempel: det hör numera snart sagdt till ordningen för dagen, att minderåriga äro uppkallade i poliskammaren, tilltalade och öfverbevisade om stölder, och senast i går parerade der ett helt band af dylika små banditfrön. Vi vilja ej fördystra oss sjelfva och våra läsare med att här söka lägga i dagen de möjliga orsakerna till derna slapphet i moralen hos en del af det uppväxande slägtet, vi vilja för i dag endast påpeka en omständighet, väl värd att af vår vaksamma polis beifras, Vi mena den ätven här nu mera starkt utvecklade tidningskolporteringen genom halfvuxna gossar och flickor, en lättjans och gatdrifveriets skola, föga egnad att uppfostra dugliga medborgare. Att saken i och för sig borde vara, hvad man kallar, en polissak, synes oss framgå deraf, att polismyndigheten i Köpenhamn för ej länge sedan uttärdade ett absolut förbud mot. all tidningskolportering af barn. Apropos stöld och tjufveri vilja vi, för denna gång inskränkande oss till en i all vänekaplighet gjord påstötning, uppmana våra ärade kolleger inom svenska pressen, ingen nämnd, men ingen heller glömd, att Åcitera källan, då de göra oss den äran att ord för ord aftrycka våra, under stundom ganska dyrt betalta, alltid genom tidningens egen redaktionspersonals eller dess korrespondenters arbete åstadkomna notiser. Som ett bevis på huru ovarsamt och glupskt dessa notiser af våra mindre nogräknade samtida slukas, vilja vi i förbigående omnämna, att ett med flit gjordt, påtagligt tryckfel i en dylik notis osnmärkt marscherat genom en god del af svenska pressen, ja, till och med hittat väg till våra grannländer; Hvad vi här yttrat torde äfven i ej ringa mån få gälla det beqväma eätt, hvarpå hardelsberättelserna från platsen i ea viss tidning affattas, efter det af vår börsreferent börsdagen förut uppstälda mönstret. Stadsfullmäktige ha fått Märthas bekymmer med anledning af de kungligas väntade hitkomst och rådslå nu torsdag efter torsdag efter det offentliga sammanträdets slut i all enslighet, ostörda af hrr referenter, stadens ionevånare nere i salen och de bleka vålnader, som en och annan gång hemskt blicka fram från den mörka läktaren. Det är oss således tillsvidare platt omöjligt att kunna prata någonting ur skolan i denna högvigtiga sak. Det bör för resten bli ganska svårt att åstadkomma någonting nytt och öfverraskande i vår öfverblaserade tid och inom vårt hyperförfinade samhälle. Bland deserterna på den kungliga soupern skulle vi dock vilja föreslå någonting alldeles nytt. Hvad? Lycheis!!! Hvad är det? Fråga hr Mählenbock! För öfrigt torde den tillämnade illuminationen bli det praktfullaste af alltsammans: få städer i Europa torde vara bättre egnade för detta slags festligheter än Göteborg med sina breda kanaler och regelbundna gator. På den stora konserten — gala-konserten våga vi af fruktan att missförstår ej kalla honom — lärer bl. a. komma att utföras kapellmästare Hallens vackra ballad Pagen och konungadottern, efter hvad det säges på af H. M:t derom särskildt yttrad önskan. Värdigt och. vackert afelutar musikföreningen nästa tisdag säsongen med sin tionde och sista abonnementskonsert. Det har lyckata föreningen, att äfven vid denaa konsert kunna bjuda allmänheten på en svensk näktorgal, Anna Strandberg, hvars friska och sympatetiska, stämma, hurtiga men likväl alltid vårdade och fint utarbetade föredrag törliden sommar så mäktigt hänförde alla, som voro i tillfälle att få höra henne, att få tilljubla henne bifall. Programmet upptager utom sångnummer af m:ll Strandberg Schumanns ouverture till Genoveva, gästernas intåg på Wartburg?, den bekanta, pompösa marschen ur Wagners -Tannhänser samt till slut Beethovens herrliga sekularverk pastoralsymfonien, komponerad 1808 och tillegnad furst Lobkowitz och grefve Rasoumowsky. Det torde måhända roa våra läsare att genomögna nedan stående fina karakteristik af den odödliga tonmålningen: I den berömda Pastoral-symfonien tecknar Beethoven med eu djerf och dock mjuk hand för oss den herrligaste landskapsmålning. Bilden är af så mycket mera öfverraskande verkan, som vi noga kunna följa hvarje penseldrag utan att finna måleriet leda till någon öfverdrift. En af hans kommentatorer, Lenz, tillbakavisar en och annan med afseende härpå uttalad förkastelsedom, med dessa träffande ord: Lika litet som man i den Beethovenska militärsymfonien påminnes om de beryktade bataljkompositionerna, lika litet kommer oss pastoralsymfonien att tänka på den gamla musikverldens tonmåleri med sina småsaker och smäaktigheter, såsom hundskallet i Simons aria i Årstiderna af Haydn eller pukan som affyrar ett skott i Mehuls jagt-ouverture. Beethoven framställer det reala med ideala tecken. Karakteren hos denna symfoni kan icke tolkas mera Ö-O CL. 2. L. XxITmx AASUA FAR 00 2 —02 — 3 2 2 — —— —— vO A rr Kl DM : ÖAAGr wC-— — I. S, AR Kr FRE 2