Veckokrönika. Ett märkligt tidens tecken. — Följderna. — Sorglig ungdom. — Ett memento till ordningsmakten. — Ett d:o till vissa kolleger. — Mystiska seancer i stadsfullmäktige. — Musiknyheter. — Beethovens pastoralsymfoni. — En recett. — Det nya teaterföretaget. — Engagementer vid Stjernstromska teatern. — Annat teaternytt. — En fåeribalett. — Anekdot. Hvilket tycker ni mest om: brunt, ljusbrunt, höggult eller blankt ...? Hvad behagas? Jag förstår . . . ni föredrager Padang, gult, Java, gulaktigt eller blekt grönaktigt... Min herre... Pang ... nej, Padang, Malang, Pamonoekang, Tenger eller Triager ... Hvad är det der för gallimathias? Alls ingen gallimathias ... rena, klara sanningen i form at kaffe... Ja, det är en stor, en förvånansvärd banning: efter sista kaflemarknaden i Rotterdam har kaffet sjunkit, sjunkit i den oerhörda proportionen af allraminst 10 cents för alla sorter. Ifrån Ystad till Haparanda Snart ett jubel höjes opp. Ingen tant nu längre skall blanda Lövetand i sin kaffekopp. Och hvilket lyckosamt omen för framtiden, sedan. Om vi ej misstaga oss, var det just kaffet, som först af alla våra lifsförnödenheter började stiga... sockret steg, grädden steg, nkörerna stego, konjakon steg — under stun