dem, som icke dergäro födda, gaamt med afseende på valbarheten att ha uppnått 30 års ålder och innehafva fast bostad inom valkretgen i enlighet med lagens närmare bestämmelser i detta hänseende. j Äfven andra, mera intressoväckande möten kunna emotses, t. ex. det, vid hvilket man skall så höra uppläsas hr de Keratrys petition om att nationalförsamlingen, i betraktande deraf, att Gambetta, hvilken som krigsoch inrikesminister varit närvarande vid armåerna och ledt de militära operationerna samt öfverbevisats om att icke ha velat beväpna det bretagniska nationalgardet, vill förklara att ban uppoffrat det nationala försvaret för sina politiska afsigter. (Presidenten Buffet har emellertid förklarat, att detta förslag icke skali kunna blifva föremål för behandling, emedan det skulle föra till en sammanblandning mellan den lagstiftande och dömande makten). -Bevispå det brott, hvarom Keratry talar, kunna finnas i den vidlyftiga och samvetegranna undersökning rörande lägret vid Conlie och, dermed i sammanhang stående förhållanden, som en parlamentarisk komit låtit anställa, och hvaraf resultaten föreligga i en af Perrot utarbetad berättelse. Det är visserligen en gyllene regel, att mån icke skall döma förr än man hört båda parterna, men dels har Gambetta verkligen blifvit hörd och har haft tilllälle afgifva svaromål både inför komitäån och i sitt organ Råpublique srancaise, dels äro de anklagelser och bevis som framstälte mot honom så slående, att något näppeligen skulle kunna mot dem invändas. Ju mera man fördjupar sig i nationalförsvarsregeringens och synnerligast Gambettas hela sätt alt gå tillväga, desto mera framgår det som ett obestridligt faktum, att för alla de omätliga och högsinnade ansträngningar, som efter Frankrikes första nederlag gjordes för att skapa nya arm6er och anskaffa nya vapen, har man att tacka nationens egen feberaktiga entusiasm; den dåvarande regeringens roll har dessvärre i många stycken endast bestått i att tillintetgöra frukterna af den nationala resningen. Ett annat möte, som hotade att blifva stormigt och lofvade att möjligen medföra vigtiga resultat, omnämner jag i förbigående, helst det kan anses medföra vissa medelbara fölider, måhända vigtigare än de påräknade omedelbara. Det var interpellationen om Fförföljelsen emot XIWe Sitcle och straffriheten för Figaro. Venstern hade häraf velat smida ett så skarpt vapen mot ministören, att man var optimistisk nog att hoppas derigenom kunna störta. inrikesministern; men venstra centern gjorde till vilkor för sitt biträdande, att ledningen at angreppet skulle uppdragas åt en af dess medlemmar. Så skedde också, men Christophle förde oppositionen så svagt, att det hela ledde till fiasco för honom och seger för ministeren. Venstern är ännu ytterst förbittrad häröfver och klagar på, att venstra centern hade garanterat ett fullkomligt lyckadt resultat, men att den i stället var så osäker på sin sak, att några af dess inslytelsorikaste medlemmar röstade för ministeren, under det andra afhöllo sig från att deltaga i röstningen. Den medelbara följden häraf är en tillväxt af den splittring, som redan föresinnes mellan venstern och venstra centern och som antagligen skall komma till ett afgörande utbrott vid Ledru Rolling inträde i församlingen. Denne har helt och hållet antagit ton och hållning som chef för venstern och visar ingalunda någon lust för att vilja erkänna Thiers som sin öfverman. När venstern ådagalägger en asgjord håg för att vilja skilja sig från sina tidigare allierade och grannar af venstra centern, skulle man med skäl kunna förmoda, att den så mycket omtalade föreningen af centrumspartierna skulle kunna blifva en verklighet. Men härför förefinnas dock föga nteigter; högra centern är monarkisk, och då densamma gillat det sjaåriga presidentskapet, så har detta skett för att förbereda en restauration till förmån för orleanisterna; venstra centern är Thierintisk republikansk, densamma har aldrig slutit sig till Mac Mahon och följer uteslutande en impuls, som snarast möjligt torde kasta partiot ur sadeln till förmån för dess företrädare. Å andra sidan — och detta synes ännu oförklarligaro — är vanskligheten af att tillväga bringa en uppriktig sammanslutniog mellan högern och högra centern icke mindre stor. Bristande förtroende råder öfver allt och förlamar alla gemensamma patriotiska sträfvanden. Miestroendet går så långt, att då det nyligen genom. utländska och derifrån genom franska pressen gick ett rykte om, att grefven af Chambord skulle ha haft ett apoplektiskt anfall, de legitimistiska bladen, samtidigt med att de förnekade meddelandets sanning, antydde, att det förskref sig från orleanisterna. Det är ganska naturligt, att det parti, som under dessa förhållanden måste få vind i seglen, är det imperialistiska. Den manifestation från bonapartisternas sida, som d. 16 mara egde rum i Chiselhurat, kan blifva gan