blef målet uppskjutet till nästa tisdag, då br N. skulle vara beredd att afgifva slutligt svaromål. Från Utlandet. I fjor uppstod i Brasilien en kyrkopolitisk konflikt, lik den som för närvarande pågår i Tyskland. Biskopen af Pernambuco offentliggjorde nemligen ett s. k. breve från påfven, som deri fördömde frimureriet i Branilien och gaf biskopen fullmakt att belägga eådana brödraskap med interdikt, hvilka hafva frimurare inom sina leder, upplösa dem och bilda nya, af staten oberoende brödraskap; och skulle biskopen delgifva äfven andra bragilianska biskopar denna påfvens vilja. I anledning häraf interpellerade deputeraden Pereira da Silva regeringen och frågade, huru hon bedömer prelatens handlingssätt samt sporde hvilka åtgärder hon tänkt vidtaga för att bevara statenr rätt samt hindra prestväldets ingripande på den borgerliga rättens och allmänna lagens område. Inrikesministern genmälte omsider efter något dröjsmål, att regeringen skulle, med all skyldig aktning för kyrkans tjenare, ihägkomma sin pligt att upp: rätthålla statens lagar, och om de lagliga medel, som funnos icke skulle vara tillräckliga för att nedbryta biskoparnes motstånd, så skulle hon hos parlamentet begära rätt till vidtagande af kraftiga åtgärder. I öfverensstämmelse härmed gaf nu regeringen befallning om, att biskopen skulle npphäfva de i fråga varande interdikten. Biekopon af Olinda vägrade dock att återtaga ået interdikt, hvarmed han belagt kyrkan San Antonios Brödraskap af det heliga sakramentet, och förklarade, att utförandet af regeringens befallning skulle vara en stor synd, en skamlig kränkniog af hans biskoplign ed och ett förnekande af Jesu Kristi religion. Högsta domstolen lät nu häkta och ställa inför rätta den tredskande prelaten, hvilken åtgärd medförde en protest af hela det brasilianska episkopatet. Den kejserliga regeringen hade emellertid vidtagit några åtgärder för en biläggning i godo af förvecklingen, i det hon skickade sitt sändebud i London, baron da Penedo, till Rom, för att på diplomatiek väg underhandla med påfven. I enlighet med erhållna instruktioner, affattade Penedo en tänkeskrift öfver brasilianska regeringens klagomål, hvilken meddelades påfliga regeringen eller curian i Rom och af denna öfverlemnades i november måuad förlidet år till en kongregation af kardinaler. Nu följde från påfvens statssekreterare, kardinal Antonelli, ett svar, hvari han, jemte det han och påfven djupt beklagade den tvist, som utbrutit mellan den borgerliga och presterliga makten i Brasilien, uttalade påfvens tillfrodsställelse öfver, att den kejserl. regeringen vördsamt vändt sig. till den hel. stolens myndighet. Påfven var derför beredd att vidtaga de åtgärder, som kunde vara af gagn för att få slut på konflikten, och hoppades. att den kejserliga regeringen skulle understödja honom i detta hans sträfvande. På den hel. faderns befallning aftfärdade också kardinal Antonelli en officiel skritvelse till biskopen af Olinda, hvari denne tadlades och tillsades att upphäfva det interdikt, hvarmed han belagt vissa kyrkor i sitt stift. Den stackars biskopen af Olinda vinner således ingen martyrkrona, utan måste tillochmed hålla till godo med en vederbörlig snäsning, hvarjemte han skall nödgas återkalla det interdikt, han pålagt de syndiga frimurarne. Huru djupt biskopen träflats af denna befallning, framgår deraf, att han ännu icke kunnat förmå sig att offentliggöra den nya skrifveleen. Men det är icke blott brodren Vital Maria Goncalves de Oliveira, som träffas af det påfliga wuktoriset. Detsamma drabbar hela det brasilianska episkopatet, hvilket i herdabref och protester förklarat sig solidariskt med biskoen af Olinda. Den tyska pressen kommenterar nu med synnerlig belåtenhet denna curiana visade ettergift i Brasilien och hoppas, helt säkert vågot sanguiniskt, att hon äfven skall en dag dementera sina biskopars ifver i Tyskland samt -finna det fördelaktigast att sluta fred med den verldsliga makten. Men vill den tyska pressen verkligen en sådan försoning bör den ock betona den brasilianska regeriagens kloka steg att visa sig åtminstone sken. bart höflig mot påfveregeringen; något son ej kan sägas om den tyska. Senare post; De senaste underrättelserna från Norr: Spanien öfver St. Sebastian synas antyda att ett allvarligt och afgörande slag mellar carlisterna och regeringstrupperna är nära sö restående. Marskalk Serrano och amiral To pete, hvilka som bekant anländt till Castr Urdiales, medförde en förstärkning af 400 man, och general Lopez Dominguez, som hit tills fört befälet öfver centralarmåa i provin serna Valencia och Castillon, skall medföra e ytterligare förstärkning af 8000 man. Ma antager, att Serrano helt enkelt skall sluta si till general Moriones plan, neml. intaga Por tugalete och samtidigt angripa carlisterna ställningar från land och sjösidan. Carlistern äro emellertid ifrigt sysselsatta med att föl —k — mm mo DO 8 ER AA