ningen af det sachsiska folkpartiet och grundade med en del arbetare och mindre sabrikanter, efter sjelfhjelpsprincipen, spinneri-och väfnadsbolaget Ernst Stehfest et C:o i Crimmitschau. Denna firma organiserade nu en del produktionsföreningar i skrädderi och halp dem med kredit. Motteler har äfven deltagit i upprättandet af Demokratisches Wochenblatt i Leipzig. År 1870 var han med om att grunda ett boktryckeri i Crimmitschau, hvilket endast styres och eges af arbetare. Han har visserligen ej besökt något universitet, men han har fått en så god undervisning, att han vid 23 års ålder var sekreterare i rkolrådet. År 1865 uppdrogo grufarbetarne i Northumberland åt honom en betydande kommissionsaflär med en årlig lön at 9000 kronor, och då han år 1867 första gången uppstäldes som kandidat till Underhuset, tillförsäkrades han samma summa under hela parlamentssessionen, utan att han skulle betala ett öre deraf till sin vikarie. En anspråkslösare bana än de nämnde ha cigarrarbetaren Reisner från Altona, vald i Plöen-Segeberg, f. d. skomakaren, nu redaktören Wahlteich i Chemnitz och den hamburgske bokhandlaren Gieb. Det har uppgifvits, att tvenne arbetare blifvit invalde i Englands parlament. Fastän de der komma att representera arbetarnes intressen, torde de likväl ej kunna inräknas bland de egentlige kroppsarbetarnes leder. Macdonald, som valdes i Stafford, är nemligen son till en grufarbetare, men deltog blott som pojke i fadrens arbete, och sedan han fått en grundlig skolundervisning, skickades han till universitetet i Glasgow, der han vid 22 års ålder slutade sina studier. Han började nu sjelf undervisa, men lemnade senare denna sysselsättaing för att verka i grufarbetarnes intressen, och han är f. n. ordf. i derag förening. I denna egenskap uppbär han visserligen ej någon lön, men han har upprepade gånger förärats betydande summor, dels af sina vänner. Endast vid en insamling, neml. i fjor, inkommo till honom 30,000 kr. Macdonald är 50 år gammal; han är en kunskapsrik, bildad och aktad man, som skall i allt kunna värdigt fylla sin plats.i Underhuset, der han otvifvelaktigt skall komma att röna det goda mottagande, som Disraeli lofvat honom. Den andre arbetarepresentanten i engelska Underhuset heter Burth och inträder der som medlem för Morpheth. Åkven han är son till en grufarbetare och slutade jemväl ipojkåren sin bana som arbetare. Inom Frankrikes utskott för den kejgerl. civillistan har en intressant diskussion egt rum. Amiral Jaures, som i egenskap af amiral Charners adjutant var tillstädes vid plundringen af kejsarens af Kina sommarpalate, afgaf noggranna redogörelser för denna tilldragelse. Fransmännen voro de förste, som anlände till detsamma och slogo läger utanför, under det palatset besöktes af general Cousin de Montauban (Palikao) och hans officerare. Palatset, ett verkligt föeri ur Tusen och en natt, var fyldt med rikedomar, Följande dagen inbröto trupperna, som fått kunskap om rikedomarne, i palatset, oaktadt general Palikaos bemödande att förhindra det. Slutligen lyckades han, visserligen icke att bindra plundringen, men likväl att inskränka den till två man på hvarje kompani. Nu lade man afsides värdefulla föremål för kejsaren, franska sändebudet och öfverbefälhafvaren. Först efter plundringen besökte amiral Jaures palatset; hans hjerta blödde, då han såg det praktfulla biblioteket förödt. Man hade satt eld på det, och dess spillror upplyste palatset; man fann blott 1,600,000 fres i penningar; men man kunde ej genomsöka källrarne, der kejsaren af Kina tvifvelsutan hade sina skatter förvarade. I Elsas samlas tusentals underskrifter bland valmännen at biskop Ruess, som representerar Strasbourg på tyska riksdagen, med anhållan att han skall nedlägga sitt mandat, emedan han ej uttalar sina valmäns åsigter. Ett nytt krig väntar måhända Ryssland i Mellanasien, hvarest turkomanerna sägas bereda sig till motstånd mot en rysk expedition. I Rom har äfven kardinal Barnabo dödligt insjuknat. ! Kardinal Antonolli säges hafva kringsändt ett cirkulär till alla katolska biskopar med uppmaning att infinna sig i Rom, emedan påfven önskar se dem före sin död. Den i Turkiet länge sväfvande tvisten