oistl. december ar nårmare angivet. Då vårt ringa utrymme hindrar oss från att redogöra för hr ecklesiastikministerns upplysande motivering i statstådsprotokollet, måste vi ipskränka oss att hänvisa till detsamma och vämna endast, att hr eclesiastikministern visat allt möjligt afseende på de åsigter som riksdagen tydligt uttalat. Dot andra k. förslaget i afseende på undervisdingsväsendet begär at riksdagen 50,000 kr, att användas till understöd åt af kommuner upprättade tre, femeller åtta-klassiga elementarskolor för flickor under vissa vilkor som af kommunerna böra uppfyllas.) De första ärenden, som, efter den kongl. stateverkspropositionons aflemnande, väntades föranleda någon lifligare diskussion, förekommo i går, då konstitutionsutskottets utlåtanaden om K. M:ts förslag till grundlagsändringar i 35 och 80 Ss regeringsformen föredrogos vid kamrarnes sammanträden. Det var dock egentligen 80 S i r.f., der ändringen afsäg eventualiteten af indelningsverkets utbytande mot en annan grund för vårt försvar, som man sörmodade komma att väcka strid, men blott i Första kammaren. Detta inträffade visserligen, men debatten lade blott i dagen å ömse sidor ett bemödande att skydda lagen om en möjligen blifvande ny härorganisation från att icke för hastigt eller ensidigt kunna ändras. H. exe. hr justitieministern ansåg, i olikhet med motståndarne, att ja mindre detaljer upptages i grundlagsföreskritten, desto mera omfattande blefve den och desto lättare kunde under den subsummeras allt hvad den nya lagen borde innehålla. Såsom någon demonstration mot ministern kunde öfverläggningen ej uppfattas, och, då frib. De Geerjunderstödde regeringens förslag, bekräftades, om en sådan bekräftelse behöfves, att ban icke kan betraktas som en oppositionsman, mycket mindre såsom den der vill samla opponenterna omkring sig. I majoritetens beslut kan man svårligen se arnat än ett uttryck af kammarens opinion att i allt, som rör en ombildning af sörsvarsväsendet, iakttaga största försigtighet, möjligen ock en liten revanche åt somliga för beslutet vid förra riksdagen om indelningsverket och grundskatterna. Grefve C. G. D. Vörner uttalade sig annars betecknande nog, då han begärde återremiss, emedan det icke kunde skada, att konetitutionsutskottets ledamöter finge öfva sig att uppsätta nya redaktionsförslag till dei ifrågasatta ändringen. Något praktiskt resultat kan ej genom en återremiss vinnase, ty utskottet, med stöd at Andra kammarers bifall, måste naturligtvis vidhålla sin förut uttalade åsigt, och Första kammaren får då bestämma sig antingen att förkasta försleget eller medgifva dess hvilande för vidare grundlagsenlig behandling, hvilket allt på förband var ganska klart. Tillägget till 35 r.-f. om några flera förtroendeembetsmän, såsom cheferna för fångvårds-, telegrafoch skogsstyrelserna, mötte intet motstånd i Första och obetydligt i Andra kammaren, der en af gretve A. Posse framstäld utmaning till hr finansministern i fråga om statsregleringsförsleget förmodades blifva dagens pieco de resistance. Men oaktadt hr grefvens anförande var tungt beväpnadt med s:ffror, tycktes kammaren deruti fiona föga uppbyggelse, ty sedan hr finansministern genast upptagit åtskilligt till besvarande, blef vice talmannen srih. Akerbjelms alvarsamma erinran om det obehöriga i att tillställa en sådan debatt, då intet ännu på föredragningslistan dertill gaf anledning och då ett spörjsmål till en minister skulle, enligt arbetsordningen, först medgifvas af kammaren, heleadt med lifliga bifallsrop, likasom hr Sven Nilssons i Österslöf korta anhållan om, att hr talmannen måtto låta kammaren så följa föredragningslistav. I båda kamrarne beviljades bankofullmäktige decharge; i Första kammaren gjorde dock hr Wallenberg fullmäktige en förebråelse, för att de i oktober höjde sin depositionsränta. Vi erinra om, att hr Gumeelius i sin reservation till decbargebetänkandet yttrat en alldeles motsatt åsigt, eller att!bankofullmäktige, genom att höja depositionsräntan, ökat bankens trygghet mot att behöfva öfverskrida sina noga utstakade rättigheter. Nästkommande onsdag börja de allvarsamma sammandrabbningarne i kamrarne om hulvudtitlarne. I Andra kammaren kan antagas som gifvet, att den opinion dess ledamöter inom statsutskottet omfattat blir den segrande; i Första kammaren skall deremot K. M:ts proposition i det hufvudsakliga hafva mesta chancerna för sig, men hur det kan gå, äfven der moå dyriidstillägget för 1874, är mycket ovisst. Vi behöfva icke tillägga, att detta allt är suppositioner, ty knappastförr än i morgon eller öfvermorgon kan ställningen klarare bedömas. : I konstilutionsutskottet lär man hafva beelutat att tillsvidare låta statsrådaprotokollen hvila på bordet och afvakta tryckningen af handlingarne röranda öresundska lotsfrågan jemte andra upplysningar, hvadan det torde dröja någon tid, innsn dechargebetänkandet kommer under ötverläggning. Derförinnan skall utskottet behandla motioner af hrr Huss, frih. v. Scbulzanheim och andra. Lagutekottet lärer för närvaranda sysselsälta sig med frågan om utvidgade rättigheter för gift qvinna utan alt hittills beslut sattats. Från bevillningsutskotet omtalas, att man på dess ona åsfdelning kommit öfverens om att bestämma tvenne kategorier af partibandel med bränvin, en med minimum af 15 kannor, hvartill rättighet skulla meddelas af kommunen och den andra med ett minimum at 150 eller 300 kannor (åsigterna om kannetalet äro delade), som skulle vara medgifven hvilken ——— — 3 Gem — — — 82 O O: mm tt me mm Mo mm Us km mmm ss om mA fm Om OO 2 A — ) De öfriga k. propositionerna voro följande: 1) Om utbyte af kronans tomt i Moskwa mot