Ivarjehanda. Att taga räf med blotta händerna. Denna konst, säger tidn.Westerbotten, har hemmansegaren A. Andersson i Broänge, Löfångers socken, uppfunnit och nyligen utfört. Då han vid medlet af sistlidne Januari en morgon utkommen på gården fick höra sin hund hålla ett egendomligt skall i en närbelägen skogsdunge, gick han alldeles obeväpnad Astad för att se eiter hvad det kunde gälla, och fann mickel hafva i en bergsskrefva ställt sig en garde emot hunden, som icke vågade anfalla, utan blott bevakade sin fiende, under det han gjorde allarm. Andersson, som befarade att, derest han begaf sig derifrån hem efter vapen, hunden kunde öfvergifva sin post, beslöt sig för att söka taga mickel med blotta händerna och till den ändan syselsätta honom med annat under sjelfva handgreppet, hvariöre han räckte mickel sin med en duktig lappsko beklädda fot och som räfven högg tag i denna, grep Andersson honom i halsen och bar honom hem, der han på huggkubben fick med lifvet plikta för let han bet några hål på lappskon. Själsmärvaro. I en liten by i Polen bodde m judisk familj, bestående af fader, moder och en I6:årig dotter. En dag bade fadern och modern rest ill en marknad i närheten och emedan dottern vänade dem hem på natten, satt hon uppe sent vid sin öm. Straxt efter midnatt bultades der på dörren, len unga flickan frågade hvem det var och igensände på rösten en hjelpkarl der i huset. Då hon änkte att han möjligen medförde bud från hennes oöräldrar, öppnade bon för honom. Då han blifvit noläppt. framtog han en yxa och uppmanade den inga fickan att så vida hon ville rädda sitt lif gevast visa honom hvarest hennes fader gömde sina ningar, siltverpjeser och andra värdefulla saker. pa stackars flickan, som var helt och hållet öfverd i ränarens våld, måste taga fram allt af ärde som fanns i huset och då röfvaren hade svept n immans i ett lakan, sade han till henne: Läs nu din sista bön, ty jag måste döda dig, på let du ej skall kunna förråda mig. Det stackars darnet bad på sina knän honom om nåd, men då nan visade sig obeveklig, fick hön en lycklig insifvelse. Hon reste sig upp och pekade på ett kåp, i det hon sade: Der inne står en flaska ritrio!; estersom jag nödvändigt måste dö, så låt det lå i Guds namn ske så fort som möjligt, pina mig j. slå i ett glas vitriololja och Jåt mig dricka det. Min kropp blir då ej lemlästad och inga blodfläckar på dina kläder kunna förråda dig. Mördaren lyssade till sorslaget, slog ett ölglas fullt med vitriolsja och räckte det åt den unga flickan. Då denna vekade att föra glaset till sina läppar, rusade han å henne med höjd yxa, men i samma ögonblick lungade den behjertade flickan med kraftig hand lasets innehåll midt i hans ansigte. Han skrek som m vanvetting, men under det han rasade af smärta, kom hans offer lyckligt undan och fick tillkalla bjelp. Rånvaren, hvars lif anses kunna räddas, men hvars gon aldrig mera skola återfå synförmägan, är bäkad. Genom sin själsnärvaro har således den unga lickan räddat sina föräldrars egendom och öfverlemlat en brottsling åt rättmätigt straff. Dödsfallsstatistik. I London dogo på en ecka helt nyligen 1553 personer eller 24 på 1000 mgäret, i Paris 897 (26), Bryssel 103 (29), Berlin 64 (23), Wien 319 (27), Rom 158 (34), Florens 14 (36), Turin 144 (35), Amsterdam 127 (24), Haag 1 (29) och Köpenhamn 87 (23).