Han gjorde några underliga tecken med sina händer. Qvinnan stirrade på honom och darrade. — Ni eer att jag känner er, fortfor Bisset. Ni har haft gemenskap med det stora stryparebandet. Ni aktar ej ett menniskolif och skulle med samma lugn kunna döda en menniska som en fluga. Ragee drog sig ett par steg tillbaka. — Ri tror att ni är listig och klok, sade polistjenstemannen i det han tog bort lorguetten och lät sin skarpa, genomträngande blick hvila med sin fulla kraft på det mörka ansigtet, men jag är ännu mera listig och klok. Jag kan läsa er själ och hela ert förflutna lif. Jag vet, att er herrskarinna varit ert dibarn, och att ni sätter hennes lycka högre än allt annat i verlden. Hon är fattig, beroende — en nolla. Hon älskar lord Chetwynd, och ett giftermål med honom skall göra henne rik, oberoende, göra henne till en betydande dame. Era bevekelsegrunder äro för mig fullkomligt klara. Ni försökte att förgifta lady Chetwynd. Genom någon tillfällighet gaf ni henne orätt drogue. Ni gaf heune något af den drogue, som hinduerna benämna lanna, och hennes död blef blott skenbar. Den gamla qvinnan lät höra ett sällsamt utrop af förvåning och raseri. Hennes små ögon stirrade på Bisset med ett uttryck af dödlig förfäran. Full af vidskepelse trodde hon honom ega öfvernaturliga kunskaper. — Ni gör rätt i att darra, fortfor Bisset i sin låga men skarpa ton. Jag är af alla män för er den mest fruktansvärde. Qvinna! mörderska! hvem har räddat lady Chetwynd ur sin kista? Qvinnans läppar rördes, men hennes röst var förstummad. Hon stod liksom stelnad ef förskräckelse, hennes mörka ansigte hade blifvit nästan askgrått, hennes ögon stirrade af fasa på polistjenstemanuen. — Tala! befallde Bisset, i det han oafvändt höll sin förfärliga blick riktad på henne. Var det Gilbert Monk som räddade lady Chetwynd? i