gen? Huru bringa en sådan man fill undergång, som b? visat sig ega en så utomordentlig slughet, föreigtighet och beräkningsförmåga? : Dessu frågor sysselsatte polistjenstemannens sinne under de få timmar, som förflöto mellan besöket i Chetwyndska grafhvalfvet och dagningen. Denna hade ej förr inbrutit, än han steg upp ur bädden, klädde sig och begaf sig kort derefter till stallgården. Stalldrängarne voro redan uppe och i sysselsättning. Bisset befallde fram sin häst, satte sig upp och red bort på vägen till Nunsgate. — Det bör verkligen medföra någon ära att vinna seger öfver denne Monk, tänkte han. Jag såg skymten af ett gäckande småleende på hans läppar, då vi skildes åt på morgonen. Han tror att han är räddad nu, men vi ha ej kommit till slutet ännu. Han var mycket tankfull under den återstående delen af vägen till Nunsgate. Hunnen till stationen, bad han en tidigt uppstigen dagdrifvare taga vård om hans häst och gick in på telegrafbyrån. Klockan var nu omkring sju, och telegraftjenstemannen hade nyss öppnat byrån. — Jag skulle vilja ha ett telegram genast afsändt till Scotsby Newman, Chancery-lane, London, sade han. Låter det sig göra? Här är telegramm et. Det hade följande lydelse: Scotsby Newman, London, Chancery-lane. Afsände ni något telegram till mr Monk i går? Bieset, Chetwynd Park. Eastbourne, Sussex. Han betalade telegrammet och gick. Han red i skarp fart tillbaka till Cbetwynd Park och kom lagom för att hinna göra sin toilett till frukosten, (Forts.)