— — — hennes klädning. Se, spetsen är densamma — nej, icke densamma, men mycket lik. Vi ha misstagit 088. Kistlocket blef under tystnad ånyo pålagdt och fastskrufvadt. Den gamle presten nalkades Chetwynd och fattade hans hand, men ban hade ingenting att säga i ett sådant ögonblick och för en sådan förtviflaa som denna. De fem männen återvände tysta upp ur grafhvalfvet och ut ur kyrkan. Mr Locke tog sin nyckel och gick hem. De andra återvände till Chetwynd Park. — Så till vida bar Monk vunnit seger, tänkte den i sin förväntan bedragne polistjenstomannen, då han gick till sängs. Han är beräknande som satan. Det skall sannolikt bli en kård kamp mellan oss — men ännu tänker jag ej på att gifva mig. Så säkert som himlen är öfver oss, skall jag vinna på slutet, och slutet är nära. LIII. Mr Bisset hade, då han gick att öppna Bernices likkista, väntat att finna den tom. Han hade motsett en soger för sina teorier, men lidit ett fullständigt nederlag. Han hade inlåtit sig i en hemlig strid med Gilbert Monk, och Gilbert Monk hade vunnit den första drabbningen. Hvad var nu att göra? Mr Bisset var allt för djupt öfvertygad om att ha rätt, allt för slug, för erfaren i konsten att utforska hemligheter för att gå ifrån den åsigt han en gång på goda grunder fattat. Han var öfvertygad om, att det skelett han sett i likkistan ej var lady Chetwynds skelett, utan att det blifvit nyligen ditlagdt af Monk, Han var öfvertygad om, alt dea sidenklädning han sett i kistan ej var den klädning, som burits af den unga marquisinnan, utan en som Monk låtit förfärdiga efter hennes mönster. Men huru bevisa denna teori? Huru afslöja s-nuin